Mikael Mölstad:Lätt att bli lurad med storytelling

Mikael Mölstad
Under strecket
Publicerad
Annons

Det nya begreppet hitte-på-vin har varit på tapeten senaste tiden. Dags att reda ut det hela. För mig är hitte-på ett annat ord för storytelling. Det handlar om att i marknadsföring knyta an till något bakomliggande som ger sympati och positiva associationer för det man vill sälja. Det är definitivt inget nytt. I all marknadsföring är det superviktigt. Och jag vill påstå att det mesta i vinbranschen bygger på storytelling. Alla vinproducenter gillar att måla upp bilden av vinbonden som i generationer plockat sina druvor i soluppgången och kört hem skörden med sin lilla traktor för att göra vin. Gärna med hela familjen involverad.

Jag har svårare för en mer avancerad storytelling där det verkligen handlar om hitte-på.

Du som rest runt i vinvärlden vet att det sällan funkar så. För egen del har jag inget emot dylik skönmålning. Så länge vinerna är bra och det finns en vingård och ett vineri att besöka. Jag har svårare för en mer avancerad storytelling där det verkligen handlar om hitte-på. Viner där man inte vet vem som gjort det eller vilken vingård druvorna kommer ifrån. Ett av dessa viner (som blivit en snackis i sociala medier) kommer från en producent i Piemonte kallad Enzo Bartoli. Innan historien avslöjades hette det att Enzo ”föddes 1897 i Nizza di Monferrato och vigde sitt liv till jorden, vinet och människorna i landet vid bergens fot”. Importören fick krypa till korset och berätta att de hittat på hela historien. Det avslöjades att vinet gjordes av ett av Italiens största vinföretag, specialiserade på att designa vin på beställning. Nu står det om Enzo att han är en myt ”skapad för att personifiera vår ide kring vinerna i Piemonte”. Något kryptiskt.

Annons
Annons

En annan typ av storytelling bjuder vinet Borgi på. Det är ett nyskapat varumärke med en etikett som ser ut att ha hängt med i hundra år. Det är dock inte unikt. Massor av italienska producenter har gjort samma sak. Men – här har man också hittat på en producent. Ingenstans står att vinet görs på ett vinföretag i Venetien (som även producerar andra hemliga viner för svenska marknaden). Även champagnemärket Alice Bardot har många undrat över. Vem ligger bakom? Är det kanske Alice i Underlandet och Birgitte Bardot? Det enda som framgår på importörens hemsida är att ”20 mil öster om Paris hittar man den mystiska och anrika världen där Alice Bardot har sitt residens”. Hmm. Vad vill de dölja?

Det här är några aktuella exempel från Systembolaget. Men är det egentligen så farligt? I restaurang- och hotellbranschen är det ingen som klagar på om man hittar på hela storyn med både namn och inredning. Det göteborgska designföretaget Stylt har gjord detta till en företagsidé. Och dessutom blivit världsberömda. Ibland har de hittat på hela livsöden – likt Joe Farelli’s i Göteborg.
För mig är det dock skillnad på storytelling när det gäller restauranger och vin. På en krog kan du roas av hela upplägget – men du kan ändå vara säker på att råvarorna kommer från närmsta restauranggrossist. När en importör mörkar var råvaran kommer ifrån känner jag mig förd bakom ljuset.

Det är okej att bli lurad på skoj – men bli lurad på riktigt, nej.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons