”Låtsas att min tomma barnvagn innehåller bebis”
Författaren Elis Monteverde Burrau tvättar i ottan, ser nya Truman Capote-dokumentären och handlar fryst körsbärspaj på Lidl.
Min helg börjar fredag eftermiddag efter att jag delat ett gycklande kåseri och min fru gått till Vete-Katten med vår bebis. Jag blundar och ser en stor katt av vete. Lite som den där bocken man bränner upp? Jag leker med tanken, ska jag lansera mig som en person som inte vet att den står i Gävle? Är det excentriskt? Skärpning. Jag måste ta till vara på dessa sällsynta minuter utan bebis. Solen skiner. Jag skickar ett mail med korrektur till min redaktör Gunnar och gör min tvångsmässiga styrketräningsrutin. Plankan fem minuter, 75 armhävningar, 130 vanliga situps, 90 ”konstiga” situps. Jag sätter stolthet i att inte behöva korrektur, men jag hittar på några grammatiska fel för att inte verka dryg. Kroppen är ett fantastiskt instrument.
Jag ser att min kompis Tones roman blir långfilm. Jag dagdrömmer att min roman blir dokumentärfilm. Jag gillar dokumentärer. Jag tar på mig en vit keps det står Thailand på. En hommage till Lars Keplers vitklädda helgtradition. Jag ska snart möta fru och bebis ute på stan. De vill att jag tar med mig barnvagnen. Jag känner mig sjuk i huvudet på röda linjen. Jag låtsas att min tomma barnvagn innehåller en annan bebis. Jag har dragit för suffletten och ibland gör jag höga hyschande och tröstande ljud.