X
Annons
X

Johan Svedjedal: Lathund för våra dagars datautopier

Läs mer om Streckare från 100 år

I sin nya bok sammanfattar Bill Gates de förhoppningar som nu ställs på informationsteknologin. Han är en skicklig talesman för datorutopismen, men lämnar i stort sett problemen kring utvecklingen därhän. Vad betyder det t ex för maktbalansen i världen att så mycket av datorkraften finns hos unga, vita män i USA? I Gates vision ger den nya teknologin möjlighet till flexibelt arbete, men denna valfrihetsrevolution har en mörkare sida också.

Bill Gates gav ut ”Vägen till framtiden” ett par månader efter lanseringen av Windows 95.
Bill Gates gav ut ”Vägen till framtiden” ett par månader efter lanseringen av Windows 95.

Framtida teknikhistoriker kommer att finna att Bill Gates har förenklat livet för dem. Genom att sammanfatta förhoppningarna på den nya informationsteknologin i en bok saluförd under hans namn, Vägen till framtiden (Norstedts, övers Sune Karlsson), har han skapat något av en lathund i våra dagars datautopism. Boken är ett dagbrott av teknologisk framtidstro.

Vart leder vägen till framtiden? Om Bill Gates får som han vill, naturligtvis till en tid då Microsoft säljer de program varmed vi letar oss fram på Internet.

I en mening är hans bok ingenting annat än en jättelik annons för nätets fördelar – och indirekt för hans eget programvaruföretag. Men vad vore annars att vänta? Och Gates är en skicklig advokat för den framtid som delvis redan är här. När boken är som bäst får den en att vilja kasta volymen åt sidan för en helnatt vid tangentbordet och World Wide Web-servrarna.

Annons
X

Telefonföretagen världen över borde göra Bill Gates födelsedag till helgdag. Men när boken är som sämst får den en att vilja lägga bort den för att istället skriva en studie kring riskerna med datorteknologin. Som andra utopister är Gates nämligen alltför böjd att titta på människornas möjligheter – men alltför lite på deras beteende.

På bokens framsida poserar han som en bussig tröjkille, ansiktet sprucket i ett vänligt försäljarleende. Men inuti boken visar han den rationalistiska naivitet som blir så mycket farligare som den tycks födas ur en genuin tro på godhetens självklara seger. Så kan Gates lockas av tanken att människor i framtiden bär med sig mikrofonförsedda ”plånboksdatorer”, kraftfulla nog att registrera samtliga samtal under en hel livstid. Han förutser då en teknisk utveckling som låter den informationen rymmas på ett magnetband som kostar några dollar. För honom är tanken på en sådan registrering ”en aning hårresande”, men fördelarna, säger han, ligger i att plånboksdatorn kan tjäna som en ”alibimaskin” och ett övervakningssystem som ger människor större ”trygghet”.

Ingen kan bli oskyldigt anklagad, med andra ord. Men han tycks inte se att den tanken kommer obehagligt nära uppfattningen att ingen är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Och vilken plats den personliga integriteten då skulle behålla i människors liv – det framgår inte.

Då ska dock sägas snabbt att det vore orättvist att framställa Gates som Storebrors bästa kompis eller ivraren för en digitaliserad motsvarighet till sanningsdrogen Kallocain. Hans glädje ligger framför allt i den personliga, skapande användningen av datorteknologins möjligheter. Till dem är hans bok en lovsång – väl sjungen, men illa skriven. Ännu finns inget dataprogram som översätter sammanträdesprosa till aforismer och bildspråk, ett förbiseende som inte varit till fördel för denna bok.

Det har skrivits hundratals böcker om den digitala revolutionen. ”Vägen till framtiden” skiljer sig från dem främst genom att den ser händelserna från styrelserummets perspektiv snarare än från hackerns. Gates ger intressanta glimtar av sin affärsbegåvning när han berättar om episoder som hur han som ung företagsledare kapade åt sig stora delar av programmarknaden genom att ge IBM stora rabatter på produkter från Microsoft. Sådana partier hade jag gärna sett mer av; upplysningar om marknadsstrategierna hos ett affärsgeni som Gates är aldrig ointressanta. Men som företagshistorik kommer boken snart av sig. Istället får vi de vanliga illustrationerna av datorer, skärmbilder och mikroprocessorer – de senare lika tråkiga som en tom sandlåda, fotograferad uppifrån.

Huvuddelen av boken är en hyllning till den framtida ”informationens motorväg”. Till den är nutidens Internet, enligt Gates, bara en långsam föregångare. När kablar, datorer och programvara har utvecklats ytterligare några steg ”kommer var och en att ha tillgång till det mesta av världens information” från sina hemdatorer. Gates bläddrar igenom de välbekanta spådomarna om hur detta kommer att förändra livet. Arbetet i hemmen, ”telependlingen”, kommer att öka; företagen kommer att decentralisera sin verksamhet; konst och musik kommer att förmedlas till hemmen via datorer och betalas per användning; konstnärerna kommer att använda sig av multimedia – och så vidare.

Intressantare är att följa Gates utläggningar om hur Infobahn ska förverkliga drömmen om ”den störningsfria kapitalismen”. När varje köpare i princip kan veta varje säljares pris – då fungerar äntligen marknaden perfekt enligt teorierna.

Denna artikel var införd i SvD den 12 januari 1996. Foto: SvD:s arkiv

Adam Smith visste inte om det, men den osynliga handen finns i datornätverken. Varumarknaden för hemmen kommer i princip att fungera som börserna och valutamarknaden redan nu fungerar: globalt, blixtsnabbt, dygnet runt. Och ett impulsköp är aldrig längre bort än din dator.

Gates är full av idéer om hur vi i framtiden kommer att kunna beställa figursydda jeans, pruta på stereoanläggningar eller hitta en ylletröja i precis rätt färgkombination. Han förutser också ett nytt slags filmreklam som innebär att företag länkar sina annonser till de ting som finns med i filmen. Gillar du de glasögon Tom Cruise bär? Klicka på dem när du ser filmen på din dator och beställ dem online.

Så följer han samma bana som Internet har gjort hittills: ett forum som började som en plats för information och samtal förvandlas gradvis till världens största varuhus. I det perspektivet spelar fakta snart en mindre roll än faktureringar på informationens motorväg. Att ha tillgång till Internet var de första åren som att befinna sig inuti Encyclopædia Britannica. Men det kan bli som att vara instängd i en datorrymd av TV-reklam.

Avsnitten om bokmarknaden tillhör de intressantaste i boken. Där summerar Gates flera av de förändringar som redan är på väg och som förmodligen får allt större betydelse. Författandet förändras genom att det blir lättare för flera personer att skicka dokument mellan sig. Publiceringen och distributionen blir annorlunda – dels kan vem som helst offentliggöra sina texter på datornäten, dels slipper man tryckkostnader för onödigt stora upplagor när printertekniken har gått dithän att man får färdiga böcker utskrivna i ett exemplar. Och de böcker som trycks på konventionellt sätt kan naturligtvis beställas on-line från förlagens hemsidor. Vår uppfattning om vad en bok är förändras också sannolikt av den tekniska utvecklingen. De portabla, trådlöst kommunicerande datorerna blir då en sorts allböcker, spår Gates. ”Så småningom kommer värdehöjande förbättringar inom dator- och skärmteknologin att ge oss en lätt, allsidig elektronisk bok eller ”e-bok” som liknar dagens bok av papper. Inuti en ask som har ungefär samma storlek och vikt som dagens böcker finns en display som kan visa text, bilder och video i hög upplösning. Där kan du bläddra fram sidor med fingret eller använda röstkommandon för att söka efter de avsnitt som du vill ta del av. Varje dokument på nätet kommer att vara tillgängligt från en sådan apparat.”

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Gates gissar att fackböcker och läroböcker ser åtskilligt annorlunda ut i framtiden (de blir något av multimediala happenings), men han tror inte på några avgörande förändringar för skönlitteraturens del. Berättelser läses bäst från början till slut, inte med det slags okoncentrerade hoppande och skummande som datoriserade dokument annars gärna lockar till. Kanske kan detta trösta dem som har fruktat litteraturens död i IT-samhället. Men tyvärr stannar Gates där. I verkligheten kommer naturligtvis skönlitteraturen att påverkas av nätet, om än bara marginellt. Någonstans därute finns säkert redan den första slumpgenererade, interaktiva diktsamlingen. Och det verkar nästan oundvikligt att Internet kommer att öppna för nya tillämpningar av den surrealistiska doktrinen om automatisk skrift.

Med karakteristisk blindhet på vissa punkter undviker Gates också att diskutera vilken roll förlagen kommer att spela i framtiden. Han tar sikte på den extremt litteraturdemokratiska aspekten av Internet – där kan alla som vill göra sin röst hörd. Problemet är då bara risken att ingen hörs. Förlagens uppgift är ju inte minst att välja det bästa ur en enorm ström av manuskript, att ge dem en kvalitetsstämpel eller åtminstone en uppfattning om vilken genre eller estetisk kategori en bok tillhör. Dessutom är förlagets uppgift att granska manuskripten: att föreslå omdisponeringar, språkliga förbättringar och annat. Ur den synvinkeln är ett förlag en inrättning som förädlar manuskript till böcker. Och det sker också på ett mer handfast sätt, nämligen den bokkonstnärliga.

Jag skulle gärna äga en portabel e-bok med tillgång till alla nätets dokument. Men kan den ersätta känslan av att bläddra i en vacker bok, vältryckt på noga utvalt papper? Knappast. En kvalitetsbok är redan i sig multimedial, och vad gäller bokhantverk blir e-boken ingenting annat än en ersatz-bok. Det är inte otroligt att informationsteknologin skapar en motrevolution inom kvalitetslitteraturen. I en värld överbefolkad av texter kommer kvalitetsstämplarnas roll att bli än viktigare – och författare att sträva efter att komma ut på ansedda förlag och att göra det i vackert utstyrda böcker.

På sida efter sida i ”Vägen till framtiden” saknar man diskussioner av sådana alternativa händelseförlopp. Mest får man dem i förbigående, i form av motsägelser och lakuner – som när Gates först hyllar den elektroniska posten, och sedan några sidor längre fram anförtror läsaren att han längtar efter program som stöter bort oönskade e-brev. Så får de digitaliserade tjänsteandarna i Gates sköna, nya värld oundvikligen till uppgift att visa folk på porten. ”Jag tycker att det här är en underbar tid att leva i. Det har aldrig funnits så många möjligheter att göra sådant som var omöjligt.” Men problemen i denna rikedom av möjligheter lämnar han i stort sett därhän. Vad betyder det för maktbalansen i världen att så mycket av den samlade datorkraften finns i USA – närmare bestämt hos unga, vita män i medelklassen? Hur pålitlig är egentligen den information som nu finns på Internet? Hur skiljer man mellan kvalitetsfiler och skräpfiler? Vilken utbildning och vilka ekonomiska resurser kräver det att vara uppkopplad? Tekniskt sett är framtiden redan här. Men hur många har råd att få tillgång till den?

I Bill Gates utopi ger den nya teknologin enorma chanser till mer flexibelt arbete: arbete i hemmet några dagar i veckan för den som så önskar, billig kommunikation världen över. I bästa fall är detta en valfrihetsrevolution av stora mått. Men finns det inte mörkare scenarier? I verkligheten kan hemarbete innebära att vara instängd i en lyhörd lägenhet flera dagar i veckan, att förlora rätten till daghemsplats för barnen (föräldrarna är ju ändå ”hemma”; andra har större behov), att den elektroniska kommunikationen blir beskattad (varför inte betala för e-post när man betalar för brevpost?) och att varje datoranvändare måste betala licensavgift (en motsvarighet till TV-avgiften).

Detta är en underbar tid att leva i, det är sant. Datoriseringen av samhället är sannerligen en av den mänskliga intelligensens största triumfer. Och att få leva i dess tid är ett äventyr. Jag skulle inte byta min dator mot Fidel Castros alla cigarrer eller mot Bill Clintons alla hängslen. Men vilken framtid bär datoriseringen i sig? Bill Gates har skildrat den version han vill se. Enligt hans tro infaller snart en tid när alla gör rationella och upplysta val, hela tiden med hänsyn till andras integritet. Om inte? Då finns risken att vägen till framtiden kantas av överkörda ideal.

Laddar…
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Bill Gates gav ut ”Vägen till framtiden” ett par månader efter lanseringen av Windows 95.

Bild 1 av 2

Denna artikel var införd i SvD den 12 januari 1996.

Foto: SvD:s arkiv Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X