Låtarna små delar i konceptet

Det blev inte oväntat Lena Philipsson och Orup som får ta planet till Istanbul. Om det finns inte så mycket att säga. Orup har skrivit en klassiskt pumpande popschlager och Lena Ph framfört den kompetent. Man kan dock vara tveksam till dess potential att slå utanför Sverige då Vetlanda-sångerskans utstrålning som alltid är av det kyligare slaget.

Under strecket
Publicerad
Annons

I övrigt var det mesta sig likt. Så brukar det vara. Man måste nog vara en initierad schlagerbög som Christer Björkman för att kunna uppfatta skillnader mellan de senare årens Melodifestivaler. ”Jag minns 2001 som ett förfärligt år i alla avseenden med dåliga låtar, dålig produktion och ett oengagerat program”, berättade han för SvD-s Harry Amster inför starten av årets upplaga.
Själv bevakade jag Melodifestivalen 2001 på plats i Malmö men tyckte varken då, eller nu i efterhand, att årets omgång var sämre eller bättre än tidigare år.
Om musiken är av samma slag 2004 så har desto mer hänt med programformen. Då var det tio bidrag och en final, i år 32 bidrag fördelade på fem delfinaler. Det har inte inneburit en musikalisk nivåhöjning, snarare förvandlat melodierna till beståndsdelar i ett underhållningskoncept där det som händer bakom scenen blivit lika viktigt. Eller? Artisternas och låtskrivarnas engagemang och hårda arbete säger något annat. Autoloves electroclashiga ”Bulletproof heart” är förvisso ren
spekulation, men att exempelvis Tomas G:son försöker göra ett bra jobb inom en genre han normalt verkar i är jag helt övertygad om.

Med Melodifestivalens tilltagande fokuseringen på det visuella och spektakulära är det egentligen fel att analysera musiken i sig. Men om vi hoppar över E-Types ”Paradise”, After Darks ”La dolce vita” och Petra Nielsens ”Tango tango”, som är musikaliskt helt tomma utan den visuella inramningen, kan man konstatera att det inte går att finna någon övergripande musikalisk trend.
Skulle i så fall vara den typ av stompig schlagerpop som utvecklats från Abbas dagar över Lasse Holm och nu mest förknippas med Tomas G:son. Annat är Fame factory-pop, etno och electroclash. Överraskande mycket är schlagersoul. Det sistnämnda är uppenbarligen helt fel, då inget bidrag lyckades ta sig till final.

Annons
Annons
Annons