Annons

Anders Q Björkman:Låt kulturpolitiken vara tråkig – så att inte kulturen blir det

Skolavslutning på en svensk grundskola brukar innebära att man sjunger ”Idas sommarvisa”. Men är den verkligen svensk?
Skolavslutning på en svensk grundskola brukar innebära att man sjunger ”Idas sommarvisa”. Men är den verkligen svensk? Foto: Henrik Montgomery/TT

Svensk kultur är sådan som har skapats ”av personer som tillhör den svenska nationen”, slår Sverigedemokraterna fast i sitt kulturpolitiska program. Oj, då är kanske inte ”Idas sommarvisa” svensk kultur?

Under strecket
Publicerad

Kulturpolitik har sällan samma attraktionskraft på väljare som andra politikområden. Man kan kanske vinna val på utfästelser om bättre sjukvård eller sänkt skatt på inkomst, men knappast genom att lova bättre teater på Dramaten eller billigare konserter i Berwaldhallen. För att locka väljare är kulturpolitiken en alltför kamrerlik och prosaisk syssla: transferering av pengar. Detta lite byråkratiska drag leder till en avsaknad av passion inom kulturpolitiken – i motsats till kulturen själv, där passionen flödar.

Men det är i grunden inte så dumt med en sådan lite träig kulturpolitik som lägger sin kraft på det byråkratiska ramverket kring kulturen, och inte på dess innehåll. Alternativet är nämligen sämre. Kultur som styrs av politik blir inte sällan undermålig. Med propagandan flyger all själ ut. Kulturen mister sitt egenvärde när dess syfte blir att sprida en ideologi eller bidra till att det förment goda uppnås. Alldeles oavsett var man befinner sig på den politiska skalan får sådan kultur ett mästrande drag som är outhärdligt trist.

Annons
Annons
Annons