Annons

Anna-Maria Hällgren:Låt kärnavfallet bli en ­hävstång för tanken

En modell av Henry Moores ”Nuclear energy” visades av Tate Modern 2010.
En modell av Henry Moores ”Nuclear energy” visades av Tate Modern 2010. Foto: Nils Jorgensen/TT

Kan en kultur präglad av kortsiktiga beslut lära sig att rikta tanken 100 000 år framåt? Klimatkrisen kräver, precis som det använda kärnbränsle som väntar på slut­förvaring, ett långsiktigt tänkande. I sin nya bok undersöker författaren Axel Andersson om vi kan förvandla gift till botemedel.

Publicerad

Två decennier efter att fysikern Enrico Fermi lyckades genomföra den första kontrollerade kedjereaktionen 1942 var det dags att uppföra ett monument. Utvinnandet av atomkärnans lagrade energi kom att möjliggöra både nya medicinska behandlingar, kärnkraft och kärnvapen. Platsen för bedriften var sedan tidigare utmärkt med en enkel plakett, men nu var det alltså dags för ett monument. Runt tre meter högt skulle det vara. 

Uppdraget gick till skulptören Henry Moore, med instruktionen att skapa ett monument för mänsklighetens triumf på denna ”heliga mark”. Monumentet, fick Moore veta, skulle gärna fånga både det hopp och den rädsla som ”varje triumferande genomslag” präglas av. Med Hiroshima och Nagasaki i minnet var det kanske inte förvånande att skulpturen, ”Nuclear energy” (1964–1966), till största delen påminner om en blandning av ett svampmoln och en dödskalle. 

Annons
Annons
Annons
Annons