Annons

”Låt inte Kubas regim få strunta i demokrati”

Anders L Pettersson och Erik Jennische, Civil Rights Defenders.
Anders L Pettersson och Erik Jennische, Civil Rights Defenders. Foto: David Lagerlöf, Pressbild, Ramon Espinosa/AP

Vilken sida står den svenska regeringen och riksdagen står på; de kubanska människorättsförsvararnas eller den kubanska regeringens? Det frågar Anders L Pettersson och Erik Jennische, Civil Rights Defenders, efter turerna kring avtalet mellan EU och Kuba.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | KUBA-AVTAL

I dagarna mottog Margot Wallström ett brev från 391 kubanska människorättsförsvarare i vilket de ställer sig bakom den svenska regeringens beslut i juni att – som de uppfattar det – inte godkänna EU:s avtal med Kuba. Deras uppmuntran föranleddes av att regeringen i juni drog tillbaka sin proposition om godkännande av avtalet från riksdagen. Tillbakadragandet gav mycket positiva reaktioner hos de kubanska människorättsförsvarare, demokratiaktivister, oberoende journalister och kulturutövare vi samarbetar med.

Vad de 391 kubanska brevskrivarna inte visste var att regeringen bara några veckor efter att den dragit tillbaka propositionen, skickade den tillbaka till riksdagen igen, i princip helt utan ändringar. Frågan vi ställer oss nu är vilken sida den svenska regeringen och riksdagen står på; de kubanska människorättsförsvararnas eller den kubanska regeringens?

När Margot Wallström i den utrikespolitiska deklarationen i våras lanserade regeringens ”demokratioffensiv” gav det hopp om att Sveriges krav på demokratiska reformer och respekt för mänskliga rättigheter på Kuba skulle stärkas.

Annons
Annons

EU:s avtal om politisk dialog och samarbete med Kuba, som förhandlades fram 2014 till 2016 helt utan insyn för de kubanska och europeiska civilsamhällena, ger den kubanska regeringen ett stort antal förmåner när det kommer till bistånd och handel. EU och Kuba undertecknade avtalet i slutet av 2016, men det behöver godkännas av medlemsstaterna för att börja gälla.

En annan del av överenskommelsen med Kuba var att EU avskaffade sina tidigare krav på demokratiska reformer. Dessa ersattes med svaga skrivningar i avtalet om att parterna ”respekterar” demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

Det EU beskriver som en seger i förhandlingen är att avtalet etablerar en människorättsdialog mellan EU och den kubanska regeringen, samt mellan aktörer från det kubanska och europeiska civilsamhället som den kubanska regeringen godkänt. Dialogen pågår under två dagar varje år. Nästa tillfälle är i början av oktober.

Men det verkliga problemet med avtalet är att den kubanska regeringen kan fortsätta styra landet med samma totalitära metoder som nu, utan att bryta mot det.

Vår, och våra kubanska samarbetspartners åsikt – som förmedlats till regeringen både privat och offentligt (bland annat DN Debatt 31/12 2018, SvD Debatt 9/3 2019) – har därför länge vare att såvida den kubanska regeringen inte tar tydliga steg mot demokrati och respekt för kubanernas rättigheter bör Sverige inte godkänna avtalet.

Att den kubanska regeringen, som haft makten i 60 år nu, aldrig har haft medborgarnas mänskliga rättigheter för ögonen är väl belagt, men såväl Alliansregeringen före 2014 som den rödgröna efteråt hade, precis som resten av EU, bilden att förändringar var på gång. Deras argument för avtalet var att det skapade en yta för att påverka den kubanska regeringen mot mer öppenhet.

Annons
Annons

Vad som hänt det senaste halvtannat året är dock något helt annat. På sin första dag som Kubas nya president undertecknade Miguel Diaz Canel dekret 349 som kraftigt förstärker censuren för oberoende kulturutövare på Kuba. Under hösten 2018 genomfördes återigen val till den kubanska nationalförsamlingen, i vilket medborgarna som vanligt bara hade en kandidat att rösta på. Samtidigt pågick arbetet med att skriva en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen gäller sedan i april, och bygger precis samma kommunistiska enpartistat som den tidigare.

De 391 kubanska demokratiaktivisternas argument för varför Sverige inte ska godkänna avtalet är därmed tydliga: Sedan avtalet undertecknades av EU och Kuba 2016, har den kubanska regeringen mer än tydligt visat att den inte har några ambitioner att genomföra demokratiska reformer, eller respektera medborgarnas rättigheter.

De formulerar också tydliga krav på vad som borde ske på Kuba innan frågan kommer upp på bordet igen, att den kubanska regeringen tydligt förklarar att den ska respektera de rättigheter som medborgarna faktiskt garanteras i konstitutionen, att förtrycket och hatspråket mot civilsamhället och särskilt mot kvinnliga aktivister upphör, att de som på orättvisa grunder sitter i fängslade släpps ut, att det skapas en dialog om mänskliga rättigheter mellan kubaner (och inte bara mellan regeringen och EU), och att Kuba ratificerar de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter, samt om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Annons
Annons

När den svenska regeringen i juni drog tillbaka propositionen om att godkänna Kuba-avtalet låg det alltså väl i linje med regeringens demokratioffensiv – som de kubanska aktivisterna hänvisar till – och det tydliga fokus på människorättsförsvarare och oberoende journalister som fanns i den utrikespolitiska deklarationen.

Men när regeringen skickar samma proposition till riksdagen igen faller förhoppningarna på regeringen ihop. Endast en handfull meningar i propositionen är nya. Den saknar helt analys av förtrycket under Miguel Diaz Canels första år vid makten, det allt igenom odemokratiska valet och den nya konstitutionen. Såväl den kubanska regeringens som de kubanska demokratiaktivisternas enda slutsats blir därmed att på Kuba kan regeringen behandla sina medborgare precis som den vill, EU och den svenska regeringen vill ge den ett avtal ändå.

Frågan är om riksdagspartierna som inte sitter i regeringen också ställer sig bakom det budskapet som rimmar illa med en ”demokratioffensiv”.

Anders L Pettersson
executive director, Civil Rights Defenders
Erik Jenniche
programchef för Latinamerika, Civil Rights Defenders

”Riksdagen måste säga nej till EU-avtalet med Kuba” - DN.SEdn.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons