X
Annons
X
Krönika

Andreas Grube: Låt inte förutfattade meningar styra din vinupplevelse

Det finns en underbar scen i dokumentären Sour Grapes – om den miljonsvindlande vinbluffaren Rudy Kurniawan– där två glada, och rika, vinentusiaster som köpt ett antal buteljer av svindlaren försöker övertyga sig själva om att just deras viner är äkta vara.

Vinet de har framför sig i den här scenen är en La Mouline 1985, definitivt en ikonisk Côte-Rôtie från producenten Guigal. De sippar på det, utbrister i blandade ”vilket fantastiskt vin”, ”så magiskt, this is the real deal”, tills en tredje man – en rutinerad vinbutiksföreståndare som, enligt utsago, känner till vinet ytterst väl – ger sig in i leken.

Vinbutiksägaren snurrar, doftar, rynkar på näsan och säger: "Det här är skräp. Det smakar ju skunkjuice".

Ridå. Nervösa skratt i sällskapet, som såklart ser dollarsedlar fladdra bort i skymningen till soundtracket av krossade drömmar.

Annons
X

Men det här är ju tragiskt (även om männen i fråga är mångmiljonärer med gott om så kallade fuck-you-money på fickan), så varför kallar jag det för en underbar scen?

Jo, därför att det säger så mycket om det mänskliga psyket – och om hur vår perception påverkas av förväntningar. Och att det kan göra det svårt att se att kejsaren ibland faktiskt är naken.

Jag tror att alla som någon gång varit på en vinprovning, särskilt i början av vinkarriären, känner igen sig i det faktum att man väldigt lätt identifierar de doft- och smaknyanser som man får påtalade för sig: “Känner ni doften av citronskal och gula äpplen?". "Jamenvisst, nu känner jag, precis de dofterna är det!".

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här

    Jag inbillar mig att, medan jag fortfarande var oerfaren inom vingebitet, om någon hade sagt "det här doftar som gammal nednött ridpiska" eller "vatten från Genesarets sjö" så vetetusan om jag inte hade kunnat skriva under på det också. Jag överdriver såklart, men ni förstår vad jag menar.

    Det är viktigt att försöka skala av så mycket som möjligt av såväl förväntningar som förutfattade meningar och fördomar när man väl ska dricka vin.

    Förväntningarna på vad vi har i glaset är en stark kraft. Har jag två flaskor framför mig, där den ena är en Château Latour från 1982 och den andra en generisk budgetbordeaux för hundralappen så är ju mina smaklökar redan inställda på att det första vinet fullkomligen kommer att sparka röv med det andra. Och det gör det såklart oftast också. Men inte alltid.

    Och det där kritiska ögat och öppna sinnet är såklart även viktigt vad gäller mer budgetbetonade viner där flaskor pyntas med sigill, pinnar, tofsar, snören och allt möjligt som antingen ska signalera tradition, kvalitet och äkthet, eller kanske bara avleda uppmärksamheten från själva produkten och istället framhäva flaskan som unique selling point. Snacka om en naken kejsare.

    Det jag menar är bara att det är viktigt att försöka skala av så mycket som möjligt av såväl förväntningar som förutfattade meningar och fördomar när man väl ska dricka vin. Håll sinnena på helspänn men håll samtidigt också sinnet öppet. Är det bra så är det bra, är det dåligt så är det dåligt.

    Och till sist: låt ingen annan påverka din åsikt. Strunta i Parkerpoäng, tärningsbetyg och allt annat. Bara du själv vet vad du tycker är gott. Och din åsikt är alltid rätt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X