Annons

”Låt forskare slippa genustvångströjan”

Principen om armlängds avstånd bör också gälla för vetenskapen, skriver debattören Erik Lindborg.
Principen om armlängds avstånd bör också gälla för vetenskapen, skriver debattören Erik Lindborg. Foto: Privat, Veronica Johansson

De forskare som i dag känner sig bekväma med krav på ”genusperspektiv” kommer garanterat att känna sig mindre bekväma med krav på ”nationella perspektiv” den dag de dyker upp. Det skriver Erik Lindborg, docent vid KTH.

Under strecket
Publicerad

I onsdags förra veckan gick jag in på Vetenskapsrådets hemsida för att bekanta mig med årets utlysning av projektbidrag inom natur- och teknikvetenskap. Min avsikt är att i år skicka in en projektansökan inom teknisk mekanik. Närmare bestämt kommer den att handla om svaga stötvågor i akustiska fält. På hemsidan fick jag veta att ett nytt krav för i år är att jag ska ”ange om köns- och genusperspektiv är tillämpligt” i min planerade forskning och att jag ska motivera mitt ställningstagande, både om jag svarar ja och nej. Jag följde den länk om ”köns- och genusperspektiv i forskningens innehåll” som fanns utlagd. Till min förvåning fick jag veta att det som efterfrågas verkligen handlar om forskningens innehåll och inte om forskargruppens sammansättning eller kultur. Vetenskapsrådet har av ”regeringen fått instruktion om att verka för att köns- och genusperspektiv inkluderas i den forskning som finansieras”, en uppgift som ”är ett led i regeringens arbete för jämställdhet” samt ”syftar till att främja forskningens kvalitet och nytta”. Som forskare är det knappast möjligt att missuppfatta vilken ideologisk tendens man bör ge en ansökan för att öka dess chanser till framgång. Dock är det svårt, för att inte säga omöjligt, att anlägga genusperspektiv på stötvågor i akustiska fält utan att passera löjlighetens gränser. Alltså kommer jag att svara nej och motivera mitt svar så gott jag kan.

En närliggande tanke är att det vore rimligt att avgränsa kravet på köns- och genusperspektiv till forskningsområden där sådana perspektiv kan tänkas vara relevanta, så som historia och samhällsvetenskaper. Vid närmare eftertanke förefaller inte heller detta vara en bra idé. Medan det för mig inte finns något annat alternativ än att svara nej på frågan om jag anser att jag kan anlägga genusperspektiv på forskningsinnehållet, måste det framstå som betydligt mer riskabelt att svara nej för forskare inom andra fält. Antag till exempel att en forskare i historia avser att lämna in en ansökan som handlar om den Westfaliska freden och dess politiska återverkningar i europeisk historia. Nog kan man klämma in lite genusperspektiv i en sådan ansökan. Om det nu är det de vill ha, varför inte? Genom sådana överväganden kommer moralen i forskarsamhället gradvis att luckras upp.

Annons
Annons
Annons