När jag började skriva om trädgård vid millennieskiftet upptäckte jag till min förvåning att det fanns växter som ansågs vulgära. Dahlior, till exempel. Samt färgstarka ettåriga sommarblommor i allmänhet och petunior i synnerhet. För att inte tala om stora prydnadsgräs med rosa vippor. Värst var det i England, här i Sverige hade trädgårdsvurmen ännu inte riktigt kommit igång.
Rabatter i skrikiga färger förekom inte i bättre brittiska trädgårdar där en lite mer dämpad färgskala länge har ansetts noblast. Inte heller ses några stela rabattrosor döpta efter supermodeller och fotbollsspelare. Ska det vara rosor ska de a) vara gammaldags sorter och b) helst ha franska namn.
