X
Annons
X

”Låt alla få dö utan svåra plågor”

Alldeles för många människor lever sin sista tid under vad som måste beskrivas som tortyr. Detta trots att behand­lings­metoder finns tillgängliga för att ­dämpa ­lidande och låta människor dö lättare och mer fridfullt, skriver författaren Claes Britton.

Claes Britton.
Claes Britton. Foto: Karina Ljungdahl

När jag publicerade min bok "Min mamma är död" (Albert Bonniers Förlag 2010) så hade jag inte en ­tanke på att den skulle bli ett inlägg i debatten om dödshjälp. Så traumatiskt var min stackars älskade mamma Mona Brittons hemska slut i en sällsynt plågsam form av cancer att jag inte tänkte i det perspektivet. Det gjorde däremot andra. Kloka debattörer som har ägnat lång tid åt denna viktiga fråga, som Nils Lynöe, professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet, författarna P C Jersild och Inga-­Lisa Sangregorio, filosofen Torbjörn Tännsjö med flera tog upp min bok i texter där de ansåg att beskrivningen av min mammas svåra sista tid, och den i deras tycke alldeles otillräckliga behandling som hon fick vid den palliativa vårdavdelningen på Stockholms sjukhem, var bevis nog på hur illa det står till med vården livets slutskede, samt för behovet om ny lagstiftning som ger människor rätt att avsluta sina liv värdigare och mindre plågsamt.

Claes Britton.

Foto: Karina Ljungdahl Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X