Annons
Krönika

Josefin Holmström:Låt 2020 bli året då vi inrättar en litteraturkanon

Harry Martinson, Selma Lagerlöf och Vilhelm Moberg.
Harry Martinson, Selma Lagerlöf och Vilhelm Moberg. Foto: TT och Ragnhild Haarstad.

En litteraturkanon har vi vare sig vi vill eller ej. Men genom att låtsas att så inte är fallet stänger man människor ute.

Under strecket
Publicerad

2019 var året då bildningen slog tillbaka. Skolverket var i full färd med att minska antikens och Bibelns roll i läroplanen, men efter massiva protester skrotades de kontroversiella förslagen. Därför är det inte särskilt förvånande – men ändå mycket uppmuntrande – att S-politikern Aida Hadžialić i en DN-intervju uttrycker sig positivt om att införa en litterär kanon i skolan. ”Jag resonerade om det när jag var på utbildningsdepartementet. Det är rimligt att ha gemensamma kulturella referensramar, att man kan svensk litteraturhistoria och också världens litteraturhistoria”, säger Hadžialić.

Det är inte första gången frågan om en kanon är uppe, snarare femtielfte. Men varje gång väcker den ont blod. Och det är märkligt. För med litteraturkanonen är det ju så som författaren och Glänta-medarbetaren Agri Ismaïl anmärkte på Twitter: den finns vare sig vi vill det eller ej. Det vill säga: den bemedlade medelklass som mest högljutt motsätter sig införandet av en kanon har redan fått Harry Martinson, Per Anders Fogelström och Vilhelm Moberg med modersmjölken. De kan koderna, de känner till den svenska litteraturhistorien, de är redan innanför. De behöver aldrig googla en referens eller känna sig dumma på en middag.

Annons
Annons
Annons