Annons

Lästips till politiker del 5: ideologisk kompass till Jonas Sjöstedt

Publicerad

**Käre Jonas, eller kanske **ska jag skriva Sjöstedt? Jag vet inte, inget av tilltalen känns helt rätt. Kanske för att du och jag inte känner varandra tillräckligt bra för att tilltala varandra vid förnamn, och för att jag inte har för vana att tilltala folk med deras efternamn – det känns så formellt och avståndstagande. Nu är du och jag förvisso är inte helt främmande för varandra. Vi har skakat hand en gång, det var innan en paneldebatt på Kulturhuset i Stockholm.

Låt mig vara tydlig på en viktig punkt redan nu; Jag kommer troligtvis inte att lägga min röst på dig och ditt parti till hösten. Inte så att du och jag står långt ifrån varandra när det gäller synen på vår tids utmaningar. Nej, tvärtom. Du och jag delar problembilden. Nej, där du och dina partikamrater tappar mig, är vid förslagen till hur vi ska lösa problemen. Jag tycker inte ni riktigt fixar tricket att först anlägga ett strukturperspektiv för att kunna se de stora penseldragen, och sen skifta fokus till det humanistiska när ni formar de politiska lösningarna. Ni verkar vilja bemöta medborgarna som statistiska variabler. Det är som om ni glömmer bort att enskilda individer sällan följer statistikens logik. Vi kan till exempel rent statistsikt räkna fram att medelsvensson är en Johansson i 40-årsåldern som är gift med en annan Johansson. De bor i en tätort, dricker en liter vin i veckan och tillsammans med sina två barn äter de 1,2 kilo godis och 3,7 kilo kött varje vecka. Men i verkligheten existerar inte den här individen. Strukturer framträder förvisso genom statistiken, men den enskildes liv är mer komplext än så.

Annons
Annons
Annons