Annons

Jerry Määttä:Läsning som lust och last

Den spridda föreställningen om läsning som något uppbyggligt och nyttigt är ganska modern. Litteraturforskaren Mikita Brottman frågar sig vad syftet med läsning egentligen är, och fördjupar sig i läsarens inte sällan rent patologiska beteenden.

Publicerad

Vi har alla hört argumenten, mer eller mindre explicit uttryckta: det är nyttigt att läsa skönlitteratur eftersom läsning gör oss till klokare, mer empatiska, ja, rentav bättre människor. Få sysselsättningar är, på gott och ont, lika fanatiskt försvarade som läsningen. Men samtidigt som man hävdar att den föder empati och tolerans går det inte att i hyllningskörerna undvika att höra en biton av förakt för dem som aldrig öppnar en bok. Man kan fundera på om inte denna inställning lett till att läsning för många har blivit till en modern dygd, ett socialt tvång i klass med bantning, sopsortering och minskningen av koldioxidutsläpp.

Och om nu läsningen är så saliggörande som dess förespråkare så gärna gör gällande, hur ska man förklara det faktum att det ofta behövs åratal av indoktrinering i skolan och familjen, massiva, offentligt finansierade läskampanjer och ett ständigt upprepande av läsningens gynnsamma inverkan för att förmå oss att sitta stilla med en bok?

Annons
Annons
Annons
Annons