Annons
X
Annons
X

Läsarnas kärlek kände inga gränser

Det vilade länge något slätkammat över svensk journalistik. Därför älskade vi dem som kan kallas oborstade. Med sitt rufsiga temperament var Cordelia Edvardson en lika viktig som älskad kontrast till allt det släta, skriver Lars Ryding, under många år Cordelia Edvardsons närmaste chef, som utrikeschef på SvD.

Många, många värmdes av glöden i hennes texter, präglade som de var av ett slags kämpande förnuft. Hon blev rent ut sagt förbannad på alla övergrepp, allt mänskligt lidande och alla politiska vansinnigheter hon såg omkring sig och lyckades förmedla det i ett språk som hade en distinkt personlig ton. Att den nu klingat ut är en stor sorg.

Jag hade privilegiet att under sju år som utrikeschef stå i nära kontakt med Cordelia och hennes läsekrets. Cordelias läsarstöd överträffade det mesta jag känner till och var helt unikt i sin kärleksfullhet och beundran. Läsarna älskade Cordelia som man älskar en nära vän. Beundrarposten och gåvorna rullade in år efter år för vidarebefordran till Jerusalem. Därför vet jag att det är en stor krets SvD-läsare som gråter idag, bokstavligen gråter över förlusten av Cordelia Edvardson. Ärligt talat är det inte många skribenter som man kan säga det om. Eftersom Cordelia inte lämnade någon oberörd väntar vi oss också en eller annan krokodiltår och vi vill passa på tillfället att redan på förhand betacka oss för dem.

Därför vet jag att det är en stor krets SvD-läsare som gråter idag, bokstavligen gråter över förlusten av Cordelia Edvardson
Lars Ryding

Annons
X

För Cordelia var inte okontroversiell och inte heller saknade hon temperament i sitt umgänge med andra människor. Hennes känslouttryck var ofta starka både när det var något hon ville berömma och något hon ville kritisera. Stor hetta i båda fallen. Bland mina papper har jag sparat en papperslapp från en taxiförare i Gaza som under en dag tagit order från SvD:s korrespondent och sedan klottrat ned ett kvitto. I vad jag gärna vill se som en freudiansk felskrivning blev det ” I have received from Coleria Edvardson ...” Cordelia och jag skrattade åt det där många gånger. Kolerisk var hon inte, utan oftast humoristisk och självironisk. Men hon hade ibland ett härligt kärringhumör som var lätt att leva med för den som förstod att känna det underliggande engagemang som drev henne. Det gjorde läsarna. Det gjorde vi på SvD.

Lars Ryding

SvD:s utrikeschef 2000-2007

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X