Annons

Torbjörn Schmidt:Läs Tranströmer istället för att rannsaka honom

En ung Tomas Tranströmer fångad på bild 1958.
En ung Tomas Tranströmer fångad på bild 1958. Foto: TT

I en nyutgiven antologi försöker en av författarna avliva föreställningen om att Tranströmer skulle ha farit illa på den svenska, ideologiskt präglade litteraturscenen under 1960-talet. Men det är en missvisande tolkning som röjer en blindhet för hur litteraturkritik fungerar i praktiken.

Under strecket
Publicerad

Hur fångar man en tidsanda? Tonläget, debattklimatet, det som skrevs på kultursidorna och i tidskrifterna, men också det som bara yttrades i samtal, det som tänktes och det som förtegs … 

Inom litteraturforskningen har det länge hävdats att Tomas Tranströmer under den senare hälften av 1960-talet utsattes för hård ideologiskt betingad kritik från vänster; framför allt är det en handfull recensioner av författarens fjärde diktsamling ”Klanger och spår” från hösten 1966 som brukar anföras som exempel på hur illa det var ställt. I en nyutkommen antologi med titeln ”Tranströmer och det politiska” (red. Gustav Borsgård, Ellerströms) ägnar Ragnar Haake hela det inledande avsnittet åt mottagandet av Tranströmers böcker. Hans metod är att gå till arkiven och räkna recensionerna. Resultatet: en förkrossande stor andel av dem som publicerades under perioden 1966–78 kan bokföras som fördelaktiga för Tranströmers del och endast några få som negativa. Därmed har myten om författarens martyrskap avlivats en gång för alla och historien kan skrivas om.

Annons
Annons
Annons