Annons
Recension

UtvindLars Lundkvist har sinne för de försummade detaljerna

Under strecket
Publicerad

”Såg du blixten? / Där inne låg den, i ett koöga.” Det är naturligtvis Lars Lundkvist som åter är i farten, detta i sin artonde diktsamling, Utvind. Redan titlarna på hans böcker är poetiska på ett originellt och karakteristiskt vis. 1977 kom en som heter just ”Koöga”.

Alltsedan debuten 1950 har Lars Lundkvist spårat det stora i det lilla. Han älskar de små försummade detaljerna, egendomliga ortnamn och ting som inte längre är så ofta i bruk. Det finns ett musealt inslag i hans poesi, en kärlek till glesbygden och till flydda tider, men genom allt detta blåser en virvelvind av liv, av trotsigt gott humör spetsat med några stänk av festlig absurdism. Det går fort undan i hans poesi. Den är sprallig och melankolisk i ett och samma andetag - och kan i detta hänseende påminna om Chagalls måleri, som han en gång skrivit så vackert om. Han har kallats nåjd och lyrisk schaman, men det är beteckningar som väl främst är giltiga för hans tidiga poesi. På senare år har den blivit mindre jojkande gåtfull och mer ordrikt gestaltande. Dock är det som fordom de små små detaljerna som gör det. Han struntar i de stora sammanhangen, antyder han, försåvitt dessa bör exemplifieras med naturkatastrofer och krig, terrorism och revolutioner.

Annons
Annons
Annons