Annons

Lars Calmfors: Tendentiös och ohederlig återgivning av min analys

Grand Hotel Saltsjöbaden.
Grand Hotel Saltsjöbaden. Foto: Hasse Holmberg
Under strecket
Publicerad

Med anledning av blogginlägget Överlever den svenska modellen? har följande replik inkommit:

Den 12/3 skrev Janerik Larsson på SvD:s ledarblogg om den konferens med anledning av att Saltsjöbadsavtalet fyller 80 år som just hållits i Saltsjöbaden. Larsson refererade bland annat till mitt anförande på konferensen. Jag skulle ha hävdat ”att LO-förbundens negativa medlemsutveckling beror på industriavtalet” (det avtal om förhandlingsordning mellan parterna i industrin som lagt fast normen att industrin ska bestämma de avtalade löneökningarna i hela ekonomin).

I mitt tal diskuterade jag följande orsaker till den minskade fackliga organisationsgraden på främst arbetarsidan:

– Alliansregeringens arbetsmarknadsreformer (högre a-kasseavgifter, lägre a-kassa och avskaffad avdragsrätt för fackavgifter) 2007-08 då den fackliga organisationsgraden störtdök.

– En långsiktig trend där mer individualistiska värderingar tränger undan mer kollektivistiska värderingar.

– Det så kallade fripassagerarproblemet, alltså att även icke-medlemmar omfattas av de förmåner som facket förhandlar fram i kollektivavtal.

Annons
Annons

Avslutningsvis lade jag mycket kort till att ”det också kan finnas en koppling mellan avtalsmodell och fackligt medlemskap”. Den är att ”viljan att gå med i facket knappast stärks om många löntagare ser det som att man inte tar ut de löneökningar som det finns samhällsekonomiskt utrymme för”. Det kan man omöjligen få till att jag förklarat LO:s negativa medlemsutveckling med industriavtalet. Det är ett tendentiöst och ohederligt återgivande av min analys.

Samtidigt är jag inte förvånad. Frågan om industrins lönenormering är oerhört känslig. Kritisk analys bemöts ofta med ifrågasättanden av personliga motiv eller förlöjliganden i stället för med sakargument. Detsamma gäller Larssons text. Jag stod för ”ett sällsamt inspel” och ”tycks en smula besatt av industriavtalet”.

Sakfrågan är följande: Industrinormeringen har varit mycket värdefull för att bryta tidigare tendenser till alldeles för höga löneökningar och har därmed gynnat sysselsättningen. Men mycket talar för att ett oförändrat system nu innebär alltför låga löneökningar och motverkar de relativlönehöjningar som behövs för att offentligt finansierad verksamhet (skola, vård, omsorg, försvar, polis) ska kunna fylla de stora rekryteringsbehoven framöver. Här behövs en seriös diskussion om för- och nackdelar med eventuella reformer. Varför har många tillskyndare av industriavtalet så svårt att hålla sig till en sådan helt normal sakdiskussion?

LARS CALMFORS

Janerik Larsson svarar: I min text inledde jag med att redovisa mina intryck från ett seminarium i december om Saltsjöbadsavtalet:

Annons
Annons

"Nationalekonomen Cecilia Hermansson fokuserade på Saltsjöbadsandans fortsättning, industriavtalet från 1997 ( ny och förbättrad version från 2011). Det pågår en omfattande diskussion om industriavtalet som kringgärdas av lagstiftningen kring Medlingsinstitutet (från 2000) fortsatt ska vara den centrala aktören i kollektivavtalssystemet. De kritiska röster som hörts (främst Lars Calmfors) har dock inte lyckats presentera något helgjutet förslag på vad som skulle komma istället. Hermansson konstaterade att avtalet ger den svenska arbetsmarknadsmodellen stark legitimitet och att det är en stor styrka för svensk ekonomis konkurrenskraft att avtalets parter ser helheten och inte bara sina skiftande, kortsiktiga egenintressen.

Medlingsinstitutets tidigare generaldirektör Claes Stråth gjorde en tillbakablick där han tydligt visade att politisk styrning inte ens fungerat vad gällde lönebildningen på den offentliga sektorn. Industriavtalet och Medlingsinstitutet föddes efter många år av arbetsmarknadskonflikter, devalveringar och avsaknad av reallöneutveckling.”

På tisdagens seminarium tog Calmfors upp Industriavtalet trots att, som han sa, han lovat arrangörerna att inte göra så. Det skedde i en diskussion som bl a handlade om fackens medlemstapp.

Min tro är att detta gäller: Fackens medlemmar är dock nog mera intresserade av reallöner än av hur dessa reallöner kommer till. Hela konferensen kommer som jag skriver inom kort att finnas på nätet. Jag överlämnar åt den som är intresserad att där ta del av en heldagsdiskussion jag redovisade några glimtar av.

JANERIK LARSSON

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons