X
Annons
X
Recension

En pojke på Hogarth Press Lärlingsår hos litterära gudar

SKARP BLICK Det var inte lätt att jobba för det litterära Englands centralgestalter. Men Richard Kennedy klarade sig bra, blev så småningom känd illustra­tör. Hans bok om åren på Hogarth Press är det närmaste en dokumentärfilm om paret Leonard och Virginia Woolf vi kommer, skriver Carl-Johan Malmberg.

De intellektuellas Bloomsbury vid tiden mellan de två världskrigen är legend. Och som alla legen­der mår den väl av oväntade sidobelysningar. En sådan får man i Richard Kennedys En pojke på Hogarth Press, en ung mans minnen från tre års arbete som lärling hos Leonard och Virginia Woolf och deras kombinerade förlag och tryckeri. 16-årige Richard hamnar där på ett klassiskt vis: eftersom det inte går bra med studierna vill hans familj att han arbetar med något praktiskt, för att den vägen hitta in i vuxen­livet. Genom kontakter får han jobb som allt-i-allo på förlaget vid Tavistock Square, Leonard är på jakt efter ”en lovande ung man” och man beslutar sig för att pröva Ri­chard.

Till historien han inte berättar hör att han bara var en i en lång rad unga män som under årens lopp utstod prövningar som paret Woolfs hjälpreda. Hermione Lee skriver i sin Virginia Woolf-biografi: "Det var ett välkänt skämt bland deras vänner att arbete på Hogarth Press gjorde en vansinnig." Ralph Partridge, Dadie Rylands, John Lehmann var några andra som prövades och förkastades. Särskilt den pedantiske och häftige Leonard verkar ha ­varit en plåga, men jobbet i detta Londons och Englands dåtida ­litterära nav verkar samtidigt ha gett ungdomarna både inspiration, kunskaper och kontakter för livet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X