Annons
X
Annons
X

”Lärarna måste återta kunskapsmakten”

Läraren måste ta ansvar för vilken kunskap som eleverna får ta del av och förvissa eleverna om att det är den bästa kunskapen för dem – tills de är mogna att själva kunna källkritiskt granska en text, skriver Ingrid Klefbäck Ohlén.

Debatten om skolan
Foto: Jessica Gow/TT

DEBATT | SKOLAN

Den svenska skolan mår inte bra och det märks i olika artiklar om den ökade stressen för elevgrupper i skolan. Det har också debatterats om elevernas brist på att kritiskt kunna utföra källkritiska analyser och diskussioner efter liberalen Brigitta Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch”.

Sedan 1969 har det skett en stor förändring i den svenska skolan, där lärarens roll ändrats, synen på vad som är viktig kunskap och vad som förväntas av eleven. I den traditionella utbildningen var en viktig faktor, att man inte kunde utbilda en elev utan att eleven ansträngde sig. Att lära sig läsa, att kunna multiplikationstabellen, Hallands floder med mera kräver arbete från elevens sida!

Sedan många år har ett flertal lärarutbildare anammat den konstruktivistiska teorin, det vill säga eleven behöver inte kunna något om något, utan de ska i stället lära sig ett arbetssätt, där man kan söka kunskap. Denna kunskap skapar och konstruerar eleven själv genom interaktion med omvärlden. På många lärarhögskolor ansåg man, att det inte var så viktigt, att de blivande lärarna behärskade det ämne de skulle undervisa i, utan viktigare var att inrikta sig mot metoder och attityder och studera de olika ämnenas didaktik. I studiesituationer är konsekvenserna av denna konstruktivistiska teori ett ökat fokuserande på eleven snarare än – som ofta tidigare – lärare och läromedel, och tanken är att undervisningen är till för att stödja och underlätta elevens eget lärande. Som tidig teoretiker nämns ofta Jean Piaget

Annons
X

Skillnaden från äldre tankar är att man då betraktade kunskap som en överföring från lärare eller bok till elev.

Nu omdefinierar den nya pedagogiken vad inlärning är: Inlärning betyder att eleven ska vara aktiv och fri för att kunna konstruera sina egna kunskaper. Man ifrågasätter sambandet mellan undervisning och inlärning och ser utbildning som självutbildning. Det viktiga är inte resultatet utan att eleven deltagit och därvid utvecklat sina sociala färdigheter och attityder. Det är heller inte så viktigt att elever lär sig så mycket som möjligt, utan att inlärningen är sådan att alla lär sig ungefär lika mycket. Den valda vägen är minska antalet läxor liksom att skjuta upp betygsgivningen så länge som möjligt och minska antalet examina. Den nya pedagogiken fokuserar inte på kunskap. Läraren är en person som organiserar skoldagen och hjälper till. Eleven ska söka kunskap men inte lära sig.

I den traditionella pedagogiken däremot förklarar läraren för eleven ett visst innehåll som sedan eleven ska lära sig genom arbete.

För att få ett bra inlärningsklimat i klassrummet måste man åter börja fokusera på spelet i klassrummet.

Den mänskliga hjärnan är inte färdigutvecklad från då det man är ungefär 25 år. Det är framloben, som mognar sist och som är centrum för abstrakt tänkande. Eftersom hjärnan inte är färdigutvecklad under skolåren, kan den skadas av stress, som kan resultera i mindre förmåga till abstrakt tänkande och att lära sig högre matematik. Fram till ungefär 13 år ska eleverna sköljas över med fakta och lära sig olika färdigheter, som lagras i de bakre delarna av hjärnan. Då tiden är mogen för att bilda stabila byggnadsställning, plockas all den tidigare lagrade kunskapen fram och så småningom bildar en stabil kunskapsställning. Naturligtvis ska eleven då den går ut skolan ha en bra förmåga att kritisk granska alla faktatexter, som man som vuxen utsätts för i det dagliga livet. Frågan är bara vid vilken ålder, som man ska börja?

Det är ”Den duktiga flickan”, som försöker att få grupparbeten att få fungera och göra källkritiska analyser, då hon inte är mogen, och är den stora förloraren i dagens skola. Men också många pojkar, som tidigt lägger av, då inte lärarna tar ansvar för inlärningen, utan överlämnar ansvaret till den enskilde eleven eller gruppen. För att få ett bra inlärningsklimat i klassrummet måste man åter börja fokusera på spelet i klassrummet mellan pojkar och flickor men också mellan samma kön för att minska stressen och öka välbefinnandet i klassrummet.

Sammanfattningsvis: Lärarna måste återta kunskapsmakten i klassrummet med att ta ansvar för vilken kunskap som eleverna får ta del av och förvissa eleverna om att det är den bästa kunskapen för dem tills de är mogna att själva kunna källkritiskt granska en text.

Ingrid Klefbäck Ohlén

före detta universitetslektor

Annons
Annons
X
Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X