Annons
Recension

Lara Croft Tomb raider: The cradle of lifeLara Crofts värsta fiende är själva filmen

Publicerad

Lara Croft Tomb raider: The cradle of life

Regi
Jan De Bont
Genre
Övrig
Medverkande
Angelina Jolie, Gerard Butler, Ciaran Hinds med flera

Betyg: 2 av 6

Angelina Jolie är onekligen snygg i sin silverfärgade våtdräkt. Och i diverse andra utstyrslar. Ansiktets fascinerande vinklar, det stramt tillbakastrukna håret, de litet loja ögonen och de där surrealistiska läpparna: hennes Lara Croft utstrålar på samma gång disciplinerad kraft och gäckande lekfullhet, kysk oåtkomlighet och en attraktiv aning av erotisk sårbarhet.

**Angelina Jolie som Lara Croft på nya äventyr.
**Foto: UIP

Ingen annan actionhjälte jag kan påminna mig är lika rolig att se på; bilderna från hennes äventyrliga framfart i exotiska scenerier kunde vara oändligt påkostad livsstilsreklam. Man vill ha de där accessoarerna. Och när den spotska Lady Lara besegrar sina många motståndare, är det aldrig med någon sadistisk triumf, eller ens en min av självbelåten tillfredsställelse, utan snarare med en liten gnutta vemod, förmodligen för att leken för ett ögonblick måste göra paus.

Annons

Men själva filmen – herregud! Actionfilm betyder här inte en berättelse som innehåller ett antal actionscener, utan en oändlig räcka actionscener staplade på varandra med ett absolut minimum av berättelse som murbruk däremellan. Och denna berättelse – galen vetenskapsman söker världsherravälde genom att uppspåra livets vagga och Pandoras ask – innehåller inte minsta spår av intelligent liv.
Vilket ju i och för sig kan sägas vara ovidkommande; filmen bygger, som bekant, på ett dataspel. Nej, det verkliga problemet är den sövande monotonin. Tempot är visserligen högt, men utan variation. Och actionscenerna är ofta digitalt manipulerande på ett alltför uppenbart sätt, vilket är avtändande.

Jag gillade när Lara och hennes uppvaktande sidekick hoppade från en skyskrapa i Hongkong iförda en sorts fladdermusdräkter med bromsande tyg mellan benen och mellan armarnas undersidor och överkroppen, lika läckra som funktionella. En sådan vill jag också gärna ha.
Annars satt jag mest och längtade efter befrielsen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons