X
Annons
X
Krönika

Andreas Grube: Lär känna din vinskribent!

Efter min förra krönika här i SvD fick jag ett mejl från en läsare som frågade om det här med betygsättning och bedömning av viner. Det är ju något som diskuteras då och då, men jag tänkte att det ändå kunde vara läge att ta upp frågan igen.

Den uppmärksamme läsaren hade noterat att jag gett ett vin – en pinot noir från Château d’Arlay – toppbetyg enligt SvD:s skala, alltså en sexa på tärningen. Samma vin hade i ett matmagsin fått betyget "Ej prisvärt", och läsarens naturliga fråga var såklart om inte "ni vinproffs, utöver tycke och smak, tar ställning till vissa grundegenskaper hos ett vin och då borde komma till någorlunda lika slutsatser?".

Intressant!
Och jovisst är det så, grundbedömningen handlar alltid om vinets objektiva egenskaper: hur syran balanserar mot frukten och tanninerna, om vinet är sammanhållet eller om någon komponent spretar och sticker ut, hur harmonisk och lång eftersmaken är. Till exempel.

Annons
X

Jag är själv musiknörd och under de värsta kalenderbitaråren lärde mig exakt vilka recensenter som passade min egen smak och inte.

Samtidigt är det tveklöst så att vin är något väldigt subjektivt, det handlar om tycke och smak, vilket färgar allas vår bedömning. Även om ett vin är fullt korrekt och håller hög klass behöver det inte vara så att jag personligen gillar det. För vi har alla våra olika preferenser.
Dessutom kan omdöme och betyg variera beroende var det publiceras. I vissa sammanhang är jag en del av en panel och ska inte direkt märkas, medan jag i andra sammanhang kan låta min egen åsikt skina igenom – som här i SvD, där det är tydligt att jag står som ensam avsändare och att det handlar om mina personliga rekommendationer.

Det är egentligen precis samma sak som med musik-, film- eller bokrecensioner, där det är en klar fördel om man lär känna sin recensent och dennes preferenser. Jag är själv musiknörd sedan barnsben och jag minns att jag, under de värsta kalenderbitaråren, lärde mig exakt vilka recensenter som passade min egen smak och inte. Till exempel var popskribenten Stefan Malmqvist ett säkert kort för mig: med tiden var jag rätt säker på att de plattor han skrev upp skulle falla även mig i smaken. Samma gäller oss vinskribenter. Vi har olika stilar, olika smaker. Inga jämförelser i övrigt, men den legendariska amerikanska vinjournalisten Robert Parker har exempelvis gjort sig känd för att hylla stora, maffiga och hårt ekade viner – så till den milda grad att vissa vinproducenter förändrat sina viner för att passa Den Store Parkers palett.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här

    Ni som väljer att följa mig i vinflödet har säkert noterat att min stil vanligen drar mot det mer lätta och eleganta hållet. Jag är generellt en sucker för svala viner med rejält hög syra, hyfsat modest alkohol och gärna gott om kryddor och syrliga bär. Och jag hoppas att ni som gillar samma sorts viner som jag också kan känna er trygga med att gå loss på mina rekommendationer.

    Så lär känna din vinskribent, och fortsätt att höra av er med åsikter och tankar – det är kul att få lära känna er med.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X