Annons
X
Annons
X

Lär dig identifiera huvudspåren i debatten om Saudiavtalet

I diskussionerna om Saudiavtalet blandas olika resonemang om principer respektive konsekvenser. Filosofen Dan Munter reder ut positionerna genom en argumentationsanalys.

(uppdaterad)
Saudiarabiens kung Salman håller sitt första större tal i al-Yamamapalatset efter att han tagit över landets tron, den 10 mars 2015.
Saudiarabiens kung Salman håller sitt första större tal i al-Yamamapalatset efter att han tagit över landets tron, den 10 mars 2015. Foto: AP

**Efter **uppsägningen av Saudiavtalet har kampen om historieskrivningen tagit vid. Men debatten präglas av en förvirring kring argumenten. Om regeringen hade använt en transparent beslutsmetod hade den förmodligen undvikit den turbulens och förtroendekris som nu uppstått. Nu får vi i stället i efterhand försöka reda ut vilka resonemang som kan ha legat bakom de olika positionerna.

Åtminstone tre avvägningar bör ha påverkat hur partierna ställde sig i debatten om Saudiavtalet:

1. Hur stort värde man tillskrev en principiell hållning eller markering som riskerar att bli enbart symbolisk – det vill säga att Sverige inte förnyar avtalet, men utan nytta för de saudiska medborgarna.

Annons
X

2. Vilken strategi (förnya avtalet, inte förnya avtalet) som antogs mest effektiv, givet målet att förbättra de saudiska medborgarnas situation.

3. Hur stora negativa effekter man var beredd att acceptera för svenska intressen.

Om detta stämmer har åtminstone följande tre positioner varit möjliga att ansluta sig till. Reflektera gärna över i vilken mån dessa positioners och arguments komplexitet har lyfts fram i debatten de senaste veckorna.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Position 1: Förnya inte avtalet, även om detta (a) inte resulterar i positiva konsekvenser för de saudiska medborgarna och även om det (b) innebär negativa konsekvenser för svenska intressen. Den grundläggande idén här är icke-konsekventialistisk. Det anses vara Sveriges förbaskade plikt att inte sälja vapen till en odemokratisk förtryckarstat. Om vi relaterar den här positionen till de tre nämnda avvägningarna tillskriver den alltså ett stort värde till en principiell markering mot en repressiv regim, men låter inte punkt två och tre styra beslutet nämnvärt. (Anhängarna av denna position hoppas givetvis även på goda konsekvenser för de saudiska medborgarna.)

    Position 2: Förnya inte avtalet, om (a) ett icke-förnyande förväntas ge de mest positiva konsekvenserna för de saudiska medborgarna – även om det (b) innebär omfattande negativa konsekvenser för svenska intressen. I motsats till den första positionen sätter denna fokus på konsekvenserna. Position 2 tillskriver alltså ett marginellt värde till politiska markeringar så länge som de inte genererar goda konsekvenser.

    Position 3: Förnya inte avtalet, (a) givet att denna strategi förväntas innebära de bästa konsekvenserna för de saudiska medborgarna, men under förutsättning att (b) endast milda negativa effekter kan förväntas angående de svenska intressena. Vad som skiljer denna tredje position från position 2 är att den tillskriver svenska intressen ett större värde. Den som sympatiserar med position 3 är alltså både intresserad av vilken som är den effektivaste metoden för att mildra regimens förtryck, och av frågan om hur stora de negativa effekterna kan förväntas bli för svenska intressen. Även en anhängare av denna position kan alltså komma att förespråka ett icke-förnyande, men för detta krävs (i jämförelse med position 2) även avsaknad av alltför negativa konsekvenser för svenska intressen.

    Analysschemat kan öka vår förståelse för debattens olika utspel och positioneringar. Miljöpartiets kategoriska motstånd kan förklaras av att de sympatiserar med position 1 – där de alltså har gjort sig relativt oberoende av frågan om vilka konsekvenserna skulle bli av att säga upp avtalet. I själva verket kan vi sortera in det mesta av motståndet mot att förnya avtalet i denna kategori, såsom det från Vänsterpartiet, de borgerliga partierna (förutom Moderaterna) och flera av de politiska ungdomsförbunden. Motståndet har karaktäriserats av idén att avtalet är motbjudande och fel i sig, oaktat konsekvenserna. Exempelvis har argumenten framförts att ett förnyande av avtalet innebär ett hyckleri, samt är ovärdigt och inkonsekvent givet den nya feministiska inriktningen – vilket inte heller detta har direkt med konsekvenserna för de saudiska medborgarna att göra.

    Uppropet från de 31 näringslivstopparna (DN Debatt 6/3) står i skarp kontrast till denna position. I motsats till deras antagonister tillskriver de marginellt värde till – vad de förmodligen skulle kalla – symbolpolitik. Vidare pekar de på relevansen av både positiva konsekvenser för utvecklingen i Saudiarabien, och vikten av att svenska intressen inte skadas. Oklart dock vad näringslivstopparnas utspel egentligen innebär. Hur skulle de exempelvis hantera ett scenario där det visar sig att (a) svensk vapenexport motverkar en positiv utveckling i Saudiarabien, men (b) att svenska intressen skulle skadas vid ett uppsägande av avtalet? Det vi med säkerhet kan säga är att de som skrivit under artikeln inte ansluter sig till position 1 eller 2. En tolkning vore att de sympatiserar med position 3, medan onda tungor nog skulle säga att de egentligen omfattar en helt annan, fjärde position: Sveriges regering bör typiskt agera så att svenska intressen gynnas, oavsett negativa konsekvenser för andra parter, såsom saudiska kvinnor och bloggare.

    Förmodligen intog Stefan Löfven (och även Moderaterna) någon variant av position 3, där endast milda negativa konsekvenser för svenska intressen accepteras, men där han alltså var tvungen att förhandla med ett parti som intog position 1. Ett sätt att lösa krisen hade varit att regeringspartierna enades om att position 2 är den rimligaste – det vill säga att det alternativ bör väljas som ger bäst förväntad effekt för de saudiska medborgarna, oavsett konsekvenser för svenska intressen – varpå partierna kunde ha låtit några experter snabbutreda frågan och avgöra om principen leder till ett förnyande eller ett uppsägande av avtalet. Hade regeringen använt en sådan beslutsmetod hade efterhandsspekulationen undvikits, samtidigt som Stefan Löfven och regeringen hade framstått som både mer intellektuellt hederliga och regeringsdugliga.
     

    Dan Munter

    Annons
    Annons
    X

    Saudiarabiens kung Salman håller sitt första större tal i al-Yamamapalatset efter att han tagit över landets tron, den 10 mars 2015.

    Foto: AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X