Långt tills de förlösande ögonblicken

Konserthuset: Wayne Shorter Quartet

Under strecket
Publicerad
Annons

De hackar och haltar sig in i varandras musikalitet: figurerna hoppar över flygelns tangenter, basen upprepar den rytmiska rörelsen, trummorna slår in ett motstånd, saxen gör sporadiska nedslag. Inte ett ögonblick smyger sig ens en rest av det förflutna in, jo kanske ett par toner från Nefertiti. Man söker ju efter dem, referenserna till det förflutna. Vi söker efter detta, de äldre i publiken som hört Shorter göra dessa långa melodislingor med Art Blakey, och de som hörde honom lösa upp linjerna mot en större frihet med Miles Davis, och så Weather Report med Zawinul, då Shorter drog sig tillbaka till ett läggspel av prismor.

Kanske sökte några också efter det märkliga rytmiska drama som han skapade med bland andra Terry Lynn Carrington, då just denna magiska känsla av öde drev musikens förlopp framåt.
Så småningom fastnade musikerna allt mer i varandra också denna kväll på Konserthuset. Då kände man igen Wayne Shorter. Själva den enskilda tonen slog an en rytm. Pianisten Danilo Perez spelade mångordigt och generöst.
Trumslagaren Brian Blade var märkligt självständig och en ständig solist.
Basisten John Patitucci var den mest sammanhållande i detta gränsland mot frijazz.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons