Annons
X
Annons
X

Per Gudmundson: Långt kvar till "EU:s miniminivå"

Svenskt flykting­mottagande
Sverige är fortfarande mer generöst än majoriteten av EU-länderna, trots regeringens prat om anpassning till "EU:s miniminivå".
Sverige är fortfarande mer generöst än majoriteten av EU-länderna, trots regeringens prat om anpassning till "EU:s miniminivå". Foto: Statistik från Eurostat.

Regeringen anpassar Sveriges asylmottagande till ”EU:s miniminivå”. Det har varit Stefan Löfvens, Anders Ygemans och Morgan Johanssons mantra sedan i vintras. Syftet med åtstramningen uppges vara att ”kraftigt få ner antalet personer som söker asyl” och ”ge det svenska flyktingmottagandet ett andrum”.

Men det svenska asylmottagandet är inte alls anpassat efter ”EU:s miniminivå”. Och något egentligt ”andrum” har inte kommit. Tvärtom ligger antalet asylansökningar fortsatt på relativt höga nivåer. Det visar ny statistik från EU.

I förra veckan presenterade Eurostat nya uppgifter om antalet asylsökare i EU:s medlemsländer. Siffrorna gäller andra kvartalet i år.

Annons
X

Statistiken visar att Sveriges asylpolitiska åtstramning förvisso har reducerat antalet ansökningar – men att Sverige fortfarande tar emot fler asylsökande än majoriteten av EU:s länder. Under det första kvartalet 2016 tillhörde Sverige topp fem i EU. Nu hamnar Sverige lägre. Men Sverige ligger fortfarande bland de tio länder som har flest asylsökande, både i absoluta tal och i förhållande till folkmängden.

Inom EU finns förstås en rad länder som regeringen Löfven möjligen inte vill jämföra Sverige med. Ett land som Slovakien har (med 115 asylsökare på ett kvartal) ett knappt mätbart antal asylsökare per capita. Men inte ens när man jämför enbart med de rikaste länderna i EU hamnar Sverige på den undre halvan. Nederländerna, Storbritannien, Danmark, Finland, Frankrike och Belgien har alla färre asylsökare per capita (liksom Norge, som står utanför unionen, men som grannland ändå kan vara värt att nämna). Det är Tyskland och Österrike, bland de jämförbara, som överträffar Sverige i antal asylansökningar.

Under året har Sverige tagit emot något mer än 2000 asylansökningar varje månad, enligt Migrationsverket (vilket är högre än Eurostats siffror, som enbart räknar förstagångsansökare). Det är förstås avgjort färre än under den akuta krisen förra året. I ett lite längre perspektivt är det dock högt. Det motsvarar ungefär den storlek på asylmottagningen som rådde under Alliansens första mandatperiod, innan den migrationspolitiska uppgörelsen med Miljöpartiet. Även då hade Sverige ett av Europas mest generösa asylregelverk. Även då noterade forskarna att asylmigrationen till Sverige utgjorde en belastning på ekonomin. Även då var mängden ensamkommande unga ett problem.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att Sverige fortfarande är ett av de länder som har flest asylansökningar i Europa antyder att regeringens mantra om ”EU:s miniminivå” inte stämmer överens med verkligheten.

    Begreppet ”EU:s miniminivå” handlar förstås inte om mängden asylansökningar. Vad som åsyftas är möjligheterna att komma hit och söka eller få asyl; de ska vara så begränsade som det gemensamma EU-regelverket och de internationella konventionerna bara tillåter, i syfte att få ner antalet ansökningar.

    Även en ytlig blick på det svenska regelverket visar dock att Sverige är påtagligt mer generöst än vad EU-reglerna stipulerar. Sverige har exempelvis en särskild kategori asylskäl – för särskilt eller synnerligen ömmande omständigheter – som inte stadgas i ”EU:s miniminivå”. Och även om familjeåterförening har försvårats har vi undantag för minderåriga. Sverige tilldelar också asylsökande ett juridiskt ombud redan vid första kontakten med Migrationsverket, trots att EU:s direktiv kräver det enbart vid högre instans och i fall där den sökande bedöms ha sannolik möjlighet att få rätt (den rent juridiska kostnaden för migrationshanteringen uppgår numera till omkring mellan 1,5 och 2 miljarder kronor per år, varav biträdena är en del, så det är inga småsaker). Asylsökande i Sverige har vidare rätt att arbeta och bo var man vill, vilket går långt utöver asylprocedurdirektivet.

    Den avgörande skillnaden mot jämförbara länder är dock den svenska generositeten gentemot dem som till slut får uppehållstillstånd. Sverige skiljer exempelvis inte på flyktingar och övriga skyddsbehövande i vilka rättigheter man får, vilket de flesta länder annars gör. Den som får skydd i Sverige har i stort samma rättigheter som en medborgare, vilket är ovanligt. Huvuddelen av de som får asyl i Tyskland, till exempel, får mycket liten tillgång till hjälp och stöd.

    Slutligen har Sverige inga språk- eller kunskapskrav för permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap, vilket i stort sett alla andra länder har.

    Sammantaget gör detta att Sverige bibehåller sin attraktionskraft som destinationsland för asylsökande.

    Regeringen har upprepat budskapet om ”EU:s miniminivå” så ofta att det är risk att folk tror att det är sant. Men oavsett vad man tycker om målet med åtstramningen kan var och en som ser statistiken från Eurostat konstatera att Sverige inte ligger på ”EU:s miniminivå”.

    Så varför fortsätter då regeringen att säga samma sak? Antagligen för att Stefan Löfven, Anders Ygeman och Morgan Johansson tror att det finns politiska poäng att vinna.

    Beteendet är nu inget ovanligt för politiker. Men om man ska ta dem på orden kan man bara dra slutsatsen att regeringen antingen har misslyckats, eller att talet om ”EU:s miniminivå” är lögn. Inget av alternativen sätter regeringen i någon vidare ljus dager.

    Annons

    Sverige är fortfarande mer generöst än majoriteten av EU-länderna, trots regeringens prat om anpassning till "EU:s miniminivå".

    Foto: Statistik från Eurostat. Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X