Recension

Ulf LundellLångt farväl av Lundell

Ulf Lundell är ofta på väg, både i sina texter och rent fysiskt, på turné. På höstens turnépremiär i Gävle avslöjade han att han nu är på väg bort, att det här är slutet på hans resande som artist. Men det är ett långt farväl, och spelningen på Globen är den sista under hans vårturné, i sällskap av nya skivan Omaha.

Under strecket
Publicerad
Ulf Lundell på Globen.

Ulf Lundell på Globen.

Foto: BJÖRN BERGENHEIM/ROCKFOTO
Annons

Tvärtemot nästan alla andra artister i världen är Ulf dock snål med de nya låtarna. Och tvärtemot hur det brukar vara med långlivade artister är det synd. Äldre låtar – som Kitsch och Elden – känns långa och trötta jämfört med till exempel Butiken, Hitza hitz och just Omaha. Längd är också ett huvudtema, och tre timmar diskant-tyngd muskelrock är åtminstone en och en halv timme för mycket. Om konserten begränsats till första halvans längd och låtval, och med bara det andra extranumret som tillägg, hade betyget blivit högre.

Mest levande låter Lundell motsägelsefullt nog när han sjunger ”kan du allt det här nu utantill”, han ser bra ut i blåjeans och svart skjorta och delar ärligt med sig av minnen och personlig information. Anledningen till att han flyttade från Stockholm för två år sen var till exempel att han tröttnat på ”dansen kring guldkalven”. Den pågående krisen, fortsätter han, och den nya humanitet som den fört med sig får honom att vilja flytta tillbaka igen. Vi får också veta att kvinnan i låten Rialto fanns nånstans i närheten av damunderklädesavdelningen på NK i Göteborg. Dit hade Lundell rymt för att stärka sig efter en kur på ett renlevnadshem.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons