Annons

Fredrik Johansson:Längre vårdköer med Vänsterpartiet

Tro på Marx - Hoppas på mirakel!
Tro på Marx - Hoppas på mirakel! Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Vänsterpartiet och Samarbetsregeringen har kommit överens om att privata sjukförsäkringar finansierade av arbetsgivaren ska förmånsbeskattas. Motivet är att det är fel att vissa - en halv miljon människor visar det sig - har ”en gräddfil” till vård.

Det kan förefalla vara ett djupt gripande jämlikhetsargument, men i praktiken kommer det leda till sämre vård för i princip alla.

Att Jonas Sjöstedt inte bryr sig nämnvärt om 450.000 hårt arbetande människor (utöver i deras egenskap av skattesubjekt) som väljer att avstå en del av sitt löneutrymme för att försäkra sin egen hälsa och arbetsförmåga är en sak. Men har ingen funderat igenom konsekvenserna av detta?

Beskattas privata sjukförsäkringar så kommer det att finnas färre privata sjukförsäkringar (Sjöstedts uttalade målsättning), vilket i sin tur kommer att leda till att patienter som tidigare kunde avlastas den offentliga vården drygar ut redan växande vårdköer.

Förslaget kommer därmed att skapa ytterligare lidande. Fler kommer att få vänta längre på vård.

Men det stannar inte där. När vårdköer blir längre ökar också samhällets kostnader, genom högre sjukfrånvaro och färre arbetade timmar. Det gäller bland dem som idag har privata sjukförsäkringar betalda av arbetsgivarna, men också bland övriga.

Annons
Annons

Skälet till att arbetsgivarna - och medarbetarna - är intresserade av dessa sjukförsäkringar är nämligen att de löser ett problem. Hade den offentliga vården varit konkurrenskraftig hade de inte behövts, men nu kan man minska tiden som en person är sjuk och i stället få vederbörande tillbaka på jobbet så snabbt som möjligt.

De individuella, sociala och ekonomiska vinsterna av det är uppenbara.

Dessa personer hänvisas nu inte bara till ett sämre alternativ. De kommer dessutom att konsumera vårdkapacitet som andra hade kunnat utnyttja. Och det är just detta som Vänsterpartiet tycker är bra.

Vänsterledaren är närmast löddrande i sin triumf:

”Jag tror att den här stora tillväxten vi har sett bland privata sjukvårdsförsäkringar, den kommer att bromsas upp. Samtidigt hoppas ju jag att när vi får ett mer robust sjukvårdssystem för alla människor så kommer också behovet av att ha privata försäkringar att minska”, säger Jonas Sjöstedt.

”Hoppas”. Hundra år efter partiets bildande är det socialistens stridsrop.

Låt oss hoppas! Den här gången kanske det funkar. Fingers crossed for Karl Marx!

Att vi skulle få ”ett mer robust sjukvårdssystem” under en regim där Vänsterpartiet har ett avgörande inflytande får bedömas som mikroskopiska.

Vänsterpartiet vill driva in all välfärdsproduktionen i renodlad offentlig förvaltningsform. Staten ska styra och bestämma över välfärden. Valfrihet och mångfald ska rensas ut.

Därefter har man i princip bara ett svar: högre skatter och högre offentliga utgifter. All produktivitetsutveckling - i organisation, finansiering, vårdformer etc - förväntas ske i landstingskommunal regi.

Annons
Annons

Det innebär också att den miljard som skattehöjningen förväntas inbringa till statskassan i bästa fall kan användas i ett sämre fungerande vårdsystem. (Räknar man bort ökad sjukfrånvaro och färre arbetade timmar från denna miljard, är de statsfinansiella nettointäkterna sannolikt betydligt lägre eller inga alls).

Istället för att den privata marknaden löser ett specifikt vårdbehov hos en grupp och därmed lättar på trycket på den offentliga vården, så vill Sjöstedt att dessa resurser ska användas för att lösa samma problem i en mindre effektiv organisation.

Vänsterpartiet tillåts styra Samarbetsregeringens skatte- och sjukvårdspolitik, när utvecklingen borde gå i rakt motsatt riktning. Vi behöver fler alternativ, mer konkurrens och fler privata aktörer, men även ökade möjligheter till privat finansiering. Skattesystemet borde uppmuntra människor att själva investera i sin hälsa.

Demografi och ökade vårdbehov talar för att vi behöver mer - inte mindre - av privata inslag i vården. Också på finansieringssidan. Nu gör regeringen precis tvärtom.

Vårdköerna växer. Privata entreprenörer står under ett hot - som Sjöstedt tycker är alldeles för svagt - om att drivas ut ur vården. Och Samarbetsregeringen vill bestraffa dem som väljer att investera sitt löneutrymme i sin egen hälsa.

Och Jonas Sjöstedt? Ja, han ”hoppas”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons