Krönika

Paulina Neuding:Landet som inte längre är

Alvesta station.
Alvesta station. Foto: Johan Nilsson/TT

En omvälvande samhällsförändring. Det är vad jag har försökt beskriva under mina 13 år på SvD:s ledarsida.

Under strecket
Publicerad
Annons

För Mamma började livet i Sverige på flyktingförläggningen i småländska Alvesta. Mina föräldrar hör till de judar som fördrevs från Polen 1968, och än i denna dag vaknar Mamma alltid i Alvesta på tågsträckan mellan Stockholm och Malmö.

Det Sverige som mina föräldrar kom till var ingen felfri utopi, men det var idylliskt jämfört med den tidens Polen – och delvis också jämfört med dagens Sverige.
Brottslighet var knappast något som en invandrad familj behövde ta hänsyn till när det nya livet skulle börja. Klassresan kunde starta i ett hyreskomplex i Farsta och fortsätta till kedjehus i Sollentuna utan att man konfronterades med vare sig tystnadskultur eller sprängdåd. Det fanns inga fläckar på kartan där man inte kunde låta sina barn röra sig för att staten hade trätt tillbaka.

Annons
Annons
Annons