Annons
X
Annons
X

”Låna till en snabb upprustning av försvaret”

Rysslands upprustning och mer aggressiva politik mot grannarna, i kombination med USA:s skarpa krav på Natoländernas finansiering, kräver att Sverige avsätter mer pengar till försvaret än Nato-grannländerna. Att låna till upprustning är nu helt rätt, skriver professor Carl B Hamilton.

Det skärpta säkerhetsläget
Militärövning på Östersjön med korvetten Visby, 2014.
Militärövning på Östersjön med korvetten Visby, 2014. Foto: Yvonne Åsell

DEBATT | FÖRSVARET

Upprusta omgående försvaret genom statlig upplåning. Se uppgiften som en investering. Det krävs snabbt insatta åtgärder, och nu om någonsin är rätt läge för avsteg från det finanspolitiska ramverket. Besluta gärna samtidigt om en avbetalningsplan för dessa försvarsinvesteringar. 13 procents ökning av en redan låg statsskuld är mindre farligt än ryska hot mot Sverige och Baltikum.

Under efterkrigstiden har det som bestämt styrkan i svenska försvaret varit Rysslands agerande. Sveriges neutralitetspolitik ansågs kräva ett starkare försvar än närliggande Natomedlemmars. Sverige är som bekant inte Natomedlem, och samma logik gäller i dag som under kalla kriget.

Rysslands upprustning och mer aggressiva politik mot grannarna, i kombination med USA:s nygamla krav på Natoländers större egenfinansiering, kräver att Sverige avsätter mer pengar till försvaret än Nato-grannländerna.

Annons
X

Som en icke-Natomedlem, som ändå vill kunna räkna med militärt stöd från USA, kom nyligen ett beskt besked från USA:s försvarsminister James Mattis: USA kräver att alla Natomedlemmar som inte uppfyller Natoriktmärket om 2 procent av BNP i försvarsutgifter nu ökar sina bidrag. Annars blir USA:s militära skydd mer modest.

Det enda hos USA:s ledning trovärdiga sättet att visa att Sverige inte bara vill åka snålskjuts på USA:s försvarsbudget är att vi genomför faktiska investeringar i snabbt ökad försvarsförmåga. Precis som under neutralitetstiden blir betinget för ett icke-Natoland som Sverige särskilt krävande (i miljarder kronor), och vad avser snabbheten med att uppfylla ett mål om cirka 2 procent.

Att alla Natoländer bör avsätta just 2 procent av BNP är naturligtvis en schablon. Hur mycket som krävs för ett visst lands försvar beror på den militärstrategiska geografin, vilka hoten är, och vilka åtaganden (säkerhetsutfästelser) för grannar som gjorts. Sverige har gjort utfästelser, som bekant, inom EU-politiken gentemot de baltiska staterna.

Som ett första närmevärde på den nödvändiga nivåhöjningen kan man ta de försvarsutgifter som länderna i vår nordiska omgivning ålagt sig, men med en justering för skillnaden i militära förutsättningar, som geografi, de baltiska staternas utsatthet, Sveriges fördragsmässiga och självvalda garantier som EU-medlem. Förre Mustchefen general Erik Rossander gjorde en beräkning år 2014 som landade på cirka 1,5 procent av BNP om Sveriges försvar skulle vara på en försvarsförmåga som våra nordiska grannländer.

Vi kan även lägga märke till att Tyskland, Europas mäktigaste land och Sveriges framdeles viktigaste bundsförvant, nyligen satt som mål för försvarsutgifterna om 2 procent av BNP.

BNP är cirka 4 400 miljarder kronor, och 2 procent därav cirka 88 miljarder kronor. Ska Sverige upp till 2 procent av BNP innebär det cirka 88 miljarder kronor per år i försvarsanslag, det vill säga cirka en fördubbling jämfört med i dag.

Den stora risken i dag för Sverige är inte ökad statlig upplåning utan hoten från Ryssland. Det är ur både statsbudget- och samhällsekonomisk synpunkt riskfritt att genom statlig upplåning öka statens utgifter för att finansiera snabbt gjorda investeringar i luftvärnsrobotar, flygplan, personal och utbildningar, ubåtar, artilleripjäser och annan materiel, placerade bland annat på Gotland.

Vårt lands statsskuld (”Maastichtdefinierad”) var år 2015 cirka 44 procent av BNP. En gräns som ska begränsa EU-länders upplåning ligger betydligt högre och går enligt EU vid 60 procent. Det talet är dock ingen vetenskaplig sanning. Tyskland, som är ekonomiskt urstarkt och traditionellt emot budgetunderskott, har tillåtit sig en skuldkvot på 65 procent av BNP. (Japan har över 200 procent och existerar fortfarande som land, om än inte som föredöme, naturligtvis).

Om Sverige under några år skulle låna till dagens rekordlåga räntor, och öka statsskulden med 40 miljarder kronor per år – säg under sex år – vilket innebär en fördubbling av försvarsanslaget per år, innebär det, enkelt räknat, en ökning av skulden med cirka 6x40 miljarder kronor= 240 miljarder kronor. Det innebär att Sveriges statsskuld, som år 2015 var cirka 1 850 miljarder kronor, ökar med cirka 13 procent jämfört med i dag. (Eftersom BNP ökar varje år – förra året med drygt 3 procent – blir dock skuldökningen mindre räknat som andel av BNP).

En ökad statsskuld med 13 procent från en i utgångsläget låg nivå är mindre hotfullt än risken för ett ryskt anfall eller utpressning, eller hur? Dessutom har Sverige, som Tyskland, under många år haft ett stort bytesbalansöverskott, det vill säga som land exporterar vi en del av vårt sparande och investerar det hellre i projekt utomlands än hemma.

Vad våra finanspolitiker kan göra – om de är angelägna att självbinda sig och sina efterträdare mot utgifter – är att de redan den dag lånen tas, binder upp sig för en avbetalningsplan. Vid en viss tidpunkt om, säg, 10–20 år bör målet vara att skulden är tillbaka på ett redan i närtid definierat mål för statsskulden.

Jag tror att Putin skulle skratta gott om han visste att svenskarna inte vill försvara sitt land därför att det skulle bryta mot deras finanspolitiska ramverk och deras regler om ”skuldankare” och ”överskottsmål”. I Washington DC skulle man nog undra vad Sverige egentligen vill eftersom Sverige samtidigt är så uttalat Rysslandskritiskt i andra sammanhang, som beträffande sanktionerna mot viktiga ryska personer och utrikeshandel.

Lyft blicken och tänk rationellt om risker, försvar och upplåning! Tänk inte som en kvartermästare! Att låna till investeringar i en snabb upprustning av försvaret är ekonomiskt, försvars- och utrikespolitiskt rätt åtgärd. Det gäller särskilt vid rådande räntor och mångåriga bytesbalansöverskott.

Att låna till upprustning är varken syndigt, konstigt eller fel. Det är helt rätt!

Carl B Hamilton

professor i internationell ekonomi och före detta finanspolitiker (L)

Carl B Hamilton. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Militärövning på Östersjön med korvetten Visby, 2014.

Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 2

Carl B Hamilton.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X