Annons
X
Annons
X

Lämna våra privatliv i fred

KRÖNIKA | LEX ORWELL

Kvinnorna som väntade utanför dörren såg inte det minsta hotfulla ut. De var praktiskt klädda i jeans och jackor, presenterade sig artigt och gjorde sig måna om att Erik fick god tid att läsa när de ­visade fram sina id-kort.

– Då var det dags för lite husrannsakan.

Tonfallet var snarare välvilligt än ­påstridigt. Det här var något helt naturligt. Som att borsta tänderna. Erik kom att tänka på killen som brukade ringa på och sälja lådor med ekologiska rotfrukter.

Annons
X

Det tog inte lång tid innan överraskningen lagt sig. Inte för att han hade väntat sig att få besök, men han erinrade sig att lagen hade ändrats och att det nu var fritt fram för polisen att titta förbi hos människor för att se till att allting stod rätt till. I tv och tidningar hade en del förståsigpåare beklagat sig, men han hade aldrig förstått varför.

– Fortsätt du med vad du nu höll på med, sade en av poliserna. Det här ska nog inte ta så lång tid.

Han hörde hur de gick ut i köket, medan han återvände till fåtöljen. Vad i all världen skulle de leta efter där? Rysk kaviar? Han skrockade: De kanske skulle se efter att han hade rent mjöl i påsen. Han vände blad i boken. I köket öppnades lådor och skåp. Det kändes tryggt.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Några timmar senare visste han inte vad han skulle känna. Det hade börjat när en av poliserna kom in i rummet och utan ett ord ställde en femlitersdunk med hembränt på bordet. Eriks tjatiga granne hade prompt velat ge honom den efter att han tagit in posten några veckor, och han hade inte haft ork att tacka nej. Den hade hamnat bakom vinterdäcken i garaget och blivit stående. Han tyckte inte om hur klangen i polisernas röster förändrades efter fyndet; eller att de gjorde sig lustiga över hans apoteksrecept som låg bredvid telefonen; eller vad de sade till varandra när de bläddrade igenom hans valhänta kärleksbrev, som Ingela skickat tillbaka i en spypåse från Ryan Air med taskiga marginalanteckningar på var och varannan sida.
    **
    Adjöet när de gick** var något helt annat än hejet han fick när de kom, och mer skulle komma på posten. Hans samvete, eller vad det nu var, värkte obarmhärtigt.

    Nej, riktigt så här långt har det inte gått. Även i framtiden kommer det att krävas misstanke om ganska grov brottslighet för en husrannsakan. Statsmakten får inte gå in i människors hem i hopp om att snubbla över något kriminellt. Men det ska bli annorlunda på nätet.

    På onsdag ska riksdagen rösta om ­lagen om signalspaning, och om allianspartierna driver igenom denna Lex ­Orwell blir det som är förbjudet i den ­fysiska världen tillåtet i den virtuella värld där allt fler viktiga saker i våra liv äger rum. Lex Orwell ger Försvarets ­radioanstalt (FRA) rätt att söka igenom svenska folkets elektroniska kommunikation. Jobbansökningar, bokbeställningar, mejl från församling och parti, e-postade julkort till barnbarnen: alltsammans kommer att trålas av FRA i jakt på sökord som olika myndigheter har beställt.

    Om det blir träff kommer meddelandet under luppen. Är det harmlöst ska det förstöras och glömmas och så kommer säkert att ske. För det allra mesta. Men inte alltid. Människor är människor. Och allt du skriver framöver måste skrivas i vetskap om att det kan hamna på skärmen hos någon statstjänsteman. Ett första intrång sker redan i den stund lagen ­antas, för efter det blir brevhemligheten aldrig densamma igen.
    **
    Den som tycker** att varningarna är överspända bör sätta sig in i den absurda historia som har rullats upp i Tyskland under de senaste veckorna. Där misstänks ledande tjänstemän i jätteföretaget Deutsche Telekom ha använt programvaran Hagel­sturm för att i hemlighet leta kontakter mellan styrelseledamöter och ekonomijournalister. Der Spiegel (23/2008) rapporterar att trafikdata från personernas telefonanknytningar har knutits samman med namn-, adress- och bankuppgifter.

    Och detta har alltså skett i Tyskland, som enligt Privacy International har ­Europas bästa integritetsskydd och dataskyddsmyndigheter med riktiga tänder. Det fick inte hända men hände ändå. Vad kan då ske i oskuldsfulla Sverige när staten själv bygger system för massövervakning? Endast den aningslösa kan tro att det aldrig blir fråga om misstag och missbruk. ”Personliga data utsätts för särskilda risker…” som jag ser att det står i Deutsche Telekoms integritetspolicy.

    Ingen har rent mjöl i påsen, om man tänker det minsta längre än till rena olagligheter. Alla vill hålla delar av sitt privatliv privat. Annars är man exhibitionist, korttänkt eller alldeles i avsaknad av fantasi. Lex Orwell öppnar ett fönster in till våra privatliv. Det är djupt obehagligt i sig men också ett stort steg ut på ett sluttande plan. Idén om mänskliga fri- och rättigheter växte fram i samspel med föreställningen om en autonom individ med rätt till samvetsfrihet och en okränkbar sfär. När integriteten gröps ur vet ingen vad som händer med fri- och rättigheterna.

    Riksdagledamöter! På onsdag ska ni ta ställning. Tänk på Orwell och rösta nej.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X