Annons
X
Annons
X

Läkarförbundet: Vi tar ställning mot dödshjälp

Läkarnas röst är viktig i svåra etiska vårdfrågor. Att politiker och medborgare vänder sig till våra orga­nisationer är därför naturligt. Just därför måste vi vara beredda att ­dela med oss av kunskap och erfarenhet och våga ta ställning, skriver Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund.

Debatten om dödshjälp
Regelverket ger redan långtgående möjligheter för vård i livets slutskede, skriver Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund.
Regelverket ger redan långtgående möjligheter för vård i livets slutskede, skriver Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund. Foto: Fredrik Sandberg/TT (Arkiv 2012)

REPLIK | ASSI­STERAT DÖENDE

Vårdens grundläggande etik är stadigt förankrad: aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta.

Läkarförbundet tar ställning mot dödshjälp. Tvärtemot rådet att förhålla sig neutralt annars agerar vi paternalistiskt. Denna fråga kan inte politiker ensamma tvingas besluta om utan professionens stöd. Det handlar i stället om att vi har ett ansvar att bidra med vår medicinska kunskap och erfarenhet. Annat vore att göra det allt för lätt för sig.

Memento mori. Kom ihåg att du är dödlig, enligt den latinska frasen. Det är allas våra livsvillkor det handlar om. Tilläggas skulle nu också kunna: och sättet att dö på. Här är förstås röster från vårdens medicinska profession av största betydelse. Det är vi som ska åläggas att utföra diagnos och behandlingar. Det är vi som har den nära kontakten med patienter ända till livets slut. Det är vi som möter patienter och anhöriga i både glädje och sorg. När dödshjälp och modeller för detta diskuteras tillmäts också läkare en avgörande roll.

Annons
X

Dödshjälp skulle omdefiniera denna vår yrkesroll. För vårdens grundläggande etik är stadigt förankrad: aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta.

Självklart äger alla samhällsmedborgare sitt perspektiv att avgöra i den här viktiga frågan. I läkares roll ingår att ge råd i svåra vårdetiska avgöranden. Därför kan vi inte som Ingmar Engström (28/1) och Läkaresällskapet (1/2) gör enbart överlåta den här värderingskonflikten inom vården till politikerna och medborgarna, utan att vara med och bidra. Vi får inte ­glömma att historiskt fatala misstag redan skett när det gäller eutanasi inom vården, inte minst under 1930- och 1940-talet.

Läkarförbundet är heller inte ensamt om denna hållning. Även den världsvida läkarorganisationen World Medical Association (WMA) som grundades efter andra världskriget och som är bärare av läkares etiska deklarationer anser att dödshjälp är ­oetiskt.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vår uppfattning är att patientens rätt till själv­bestämmande ska gälla när livets slut närmar sig. En beslutskapabel patient har exempelvis rätt att begära att livsuppehållande behandling avslutas, så även om resultatet blir att patienten avlider. Vid ­lidande ska symtomlindrande behandling och ångest­dämpande ges även om det innebär att ­döden påskyndas. Vid svåra tillstånd finns även möjlighet till palliativ sedering som innebär att patienten ­sover den sista tiden i livet. Regelverket ger således redan långtgående möjligheter för vård i livets slutskede. Men allt självbestämmandet är inte gränslöst, vare sig när det gäller dödshjälp eller andra frågor som rör vårt gemensamma samhälls­kontrakt, då det involverar en annan parts ansvar, beslut och agerande. I det här fallet läkare.

    Det är också en förtroendefråga för vården. Patien­ter ska inte behöva tvivla på att sjukvårds­personal agerar på annat sätt än att bota, lindra och trösta. Tanken att knappa vårdresurser och tvivelaktiga hänsynstaganden skulle kunna få människor att själva avstå dyra behandlingar skulle kunna rubba förtroendet för vården.

    Eutanasi framställs av och till som en liberalisering eller ökad autonomi för medborgaren. Faktum är att modellerna som diskuteras alla förutsätter att någon annan får ett avgörande ansvar i besluts­fattandet och genomförandet. Ytterligare ett skäl mot dödshjälp är det som brukar kallas ”sluttande planet”. Innebörden är att dödshjälpen successivt omfattar allt fler patienter. Exempelvis utförd dödshjälp utan patientens uttryckliga vilja, eftersom det skulle kunna anses vara ett för svårt beslut för den individen att fatta. Även barn eller personer med mentala handikapp skulle kunna få dödshjälp ­genom en ställföreträdande person som fattar beslu­tet.

    Risken finns också att anhöriga ser eutanasi som en barmhärtig lösning. Det kan vara så att de förväxlar slutet på den anhöriges lidande med en lättnad för sig själva. I värsta fall kan frågan om att inte ligga anhöriga till last spela roll.

    Eutanasi får inte heller vara lösningen på otillräcklig palliativ vård. En fullgod palliativ vård med avancerad smärt- och ångestlindring är det mest väsentliga för flertalet patienter och anhöriga när livets slut närmar sig. Här är det verkliga problemet som berör flest patienter. Den palliativa vården måste byggas ut och bli tillgänglig för alla i hela landet.

    Läkarnas röst är viktig i svåra etiska vårdfrågor. Att politiker och medborgare vänder sig till läkarnas organisationer är därför naturligt. Just därför ­måste vi vara beredda att dela med oss av kunskap och erfarenhet och våga ta ställning. Debatten om dödshjälp är verkligen inget undantag från den avgörande principen. Det handlar inte alls om att vi skulle bete oss paternalistiskt, det handlar om att bidra med professionell bedömning och argumentera för en ståndpunkt som är väl förankrad i vårdens verklighet.

    Heidi Stensmyren

    ordförande i Sveriges läkarförbund

    Elin Karlsson

    ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd

    Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund Foto: Rickard L Eriksson, pressbild
    Annons
    Annons
    X

    Regelverket ger redan långtgående möjligheter för vård i livets slutskede, skriver Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT (Arkiv 2012) Bild 1 av 2

    Heidi Stensmyren och Elin Karlsson, Sveriges läkarförbund

    Foto: Rickard L Eriksson, pressbild Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X