Annons
Recension

MicmacsLagom kul finurligheter

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Efter att ha ägnat större delen av 2000-talet åt att bygga upp pittoreska vykortsmiljöer åt Audrey Tatou, först i den moderna klassikern Amelie från Montmartre, sedan i den inte lika minnesvärda En långvarig förlovning, försöker Jean-Pierre Jeunet gå vidare. Genom att återanvända manér från sina succéfilmer; i Micmacs möter vi den typ av skruvade, käbblande kollektiv som är typiskt för hans filmer – i det här fallet en brokig konstellation av samhällets olycksbarn som byggt upp ett underjordiskt, underfundigt hem under ett skrotupplag vid Seine. Till skaran ansluter sig en skottskadad videobutiksförsäljare vid namn Bazil.

Bazil har haft oturen att få en pistolkula i huvudet. Kirurgen väljer bort en riskabel operation och låter honom leva på obestämd tid med kulan kvar. Det nya livet där varje dag kan vara den sista intensifieras när det visar sig att Bazils hyresvärd vräkt honom och hans arbetsgivare givit bort hans jobb under sjukhusvistelsen – med tanke på alla pikar åt Nicolas Sarkozy kan man gissa att situationen ska tolkas som en bild av det rådande franska samhällsklimatet.

Annons
Annons
Annons