Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Nära hem Lågmält om det obeskrivliga

Alice Munro en av världens mest prisade novellister.
Alice Munro en av världens mest prisade novellister. Foto: DEREK SHAPTON

Nära hem

Författare
Genre
Prosa

Övers: Karin Benecke 377 s. Atlas

Kanadensiska Alice Munro vann det internationella Man Booker-priset 2009, vilket förmodligen är anledningen till att hon nu på bred front lanseras av sitt nya svenska förlag – eller återlanseras som förlaget väljer att kalla det. Munro, en av den engelskspråkiga världens mest prisade novellister, är inte särskilt känd i Sverige; av hennes tolv novellsamlingar finns endast fyra i översättning. Men nu återutges ”Kärlek, vänskap, hat” från 2003 i pocket samtidigt som de tre övriga presenteras i urvalsvolymen ”Nära hem”, och våren 2010 kommer Munros senaste samling ”Too Much Happiness” i svensk översättning. Det sägs ständigt att noveller inte fungerar på den svenska bokmarknaden, men det är ju inte någon oomkullrunkelig sanning.

”Nära hem” innehåller tolv noveller från tre decennier. Om det finns en typisk Munro-novell är den att döma av detta urval mycket olik den avrundat täta och avslipade korttexten. Munros berättelser är långa, vindlande, vardagliga, lågmälda, till synes förströdda; de hoppar mellan olika tidsplan, skiftar berättarperspektiv och låter läsaren plumsa rakt ner i röriga situationer fulla av bifigurer och vid första påseendet ovidkommande sidoinformation. Men inget är oväsentligt, det bedrägligt enkla språket är fullt av innebörd och kräver långsam läsning, för om man läser snabbt blir texten nästan meningslös. Munros gestalter ser tillbaka på sina liv och undrar vad som egentligen hände, och läsaren undrar detsamma och bläddrar tillbaka några sidor.

Munro, född 1931, växte upp i Ontario, och de flesta av hennes berättelser utspelas där, bland mjölkbönder, kalkonfarmare, affärsinnehavare, skolbusschaufförer och småskollärare. Föräldragenerationen representeras av män som ansåg sig lyckligt lottade om de hade ”en familj att arbeta för” och kvinnor för vilka varje dag innebar ”nya möjligheter att låta Guds vilja ske”. Gudsfruktan, hårt arbete, enkel livsföring, ett krävande klimat – men också passionerade revolter i ett patriar-kalt samhälle, kvinnor som äter ogräsgift för att slippa ett grymt äktenskap eller eldar upp sitt arv i spisen för att utplåna minnet av en hatad far. För kvinnorna i Munros egen generation blir livet annorlunda, de flyr till stan, utbildar sig, skiljer sig, har älskare, bryter upp och bryter sönder, ångrar uppbrotten men vet att de inte kunnat göra annorlunda. De är friare men oroligare. Kvinnorna står i centrum för Munros uppmärksamhet, men själva studerar de med nästan glupskt intresse männen och en viss sorts generationsbunden manlighet som de genomskådar men inte tar avstånd från. Alla hennes gestalter är mångdimensionella och hemlighetsfulla, luttrade och lite sorgsna, fulla av ömhet inför varandras avarter, på något sätt befriade från behovet att straffa och anklaga för sådant som hänt i det förflutna. De bär sina liv med fördragsamhet, trots alla de djupt oroande inslag som dessa liv rymmer.

Annons
X

Man Booker-juryn skriver bland annat i sin motivering: ”Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut.” Jag är inte alldeles säkert på att det stämmer. Min upplevelse är snarare igenkännande, inte minst av relationsbeteenden: spelet av tystnad och likgiltighet för att straffa eller väcka intresse, förlåtelsen som av maktskäl måste skjutas upp ännu ett litet tag, det nästan euforiska i ett uppblossande gräl som man vet kommer att förstöra allt men ändå inte kan stoppa – alltså allt det nerviga, grymma och svårtolkade som försiggår i nära förhållanden. Här är hon skarpsynt som få. Två av mina favoriter i samlingen, ”Labor Day-middagen” och ”Five points”, skildrar just detta, spänningar som väntar på sin förlösning, aggressivitet som blir en övergång till något annat, ord som uttalas och inte kan tas tillbaka och som får förhållandet att röra sig in i ett stadium som kanske är mindre roligt men mer sant. Jag tror det är här Munros mästerskap ligger, i det som är nästintill omöjligt att beskriva. För hon beskriver det faktiskt, och även om jag inte lär mig något nytt läser jag om något som jag aldrig sett beskrivas förut. Det är stort.

Annons
Annons
X

Alice Munro en av världens mest prisade novellister.

Foto: DEREK SHAPTON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X