Annons
X
Annons
X

Lägg ner alla lobbande myndigheter

DEMOKRATIPROBLEM Alliansen har lovat att sätta stopp för opinionsbildande myndig­heter, men en ny rapport från Timbro visar att problemet kvarstår. Risken är att borgerliga politiker anser att problemet är löst när de själva har makten, skriver Timbros vd Maria Rankka och statsvetaren Svend Dahl.

Opinionsbildande myndigheter är ett demokratiproblem. Inför valet 2006 pågick en diskussion där statsvetare, debattörer och politiker pekade på problemen med att myndigheter förvandlats från utförare av politik till att bli organisationer som genom medier och lobbying försöker påverka samhällsutvecklingen. De borgerliga partierna lovade ett slut för myndigheter som ”institutionaliserade statliga lobbyinginstitut”.

Vi har i en rapport utvärderat alliansregeringens politik på området. Slutsatsen är att regeringen både vad gäller förändringar i myndighetsstrukturen och förslag om ökad styrning av myndigheternas informationsarbete tagit flera steg i rätt riktning. Men mycket återstår innan målet är uppnått.

Risken är att borgerliga politiker anser att problemet är löst när de själva har makten. Men de principiella problemen med myndigheters opinionsbildning blir inte mindre av att myndigheterna har en mer borgerlig agenda.

Annons
X

Borgerliga debattörer har gång på gång rasat mot att Sida ger pengar till Forum Syd. Men hur många borgerliga debattörer tar lika bestämt avstånd när företrädare för Invest in Sweden Agency kräver sänkt bolagsskatt? Ändå är det svårt att se någon principiell skillnad.

Problemet illustreras av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet – en myndighet som kritiserades för att vara Socialdemokraternas förlängda arm i staten. Om man är kritisk till opinionsbildande myndigheter var nedläggningen ett rimligt beslut, men den borde också få konsekvenser för myndigheter med liknade uppgifter på andra områden. Ett exempel är nybildade Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, som har till uppgift att bidra till kunskap om förutsättningarna för ekonomisk tillväxt.

Om regeringen menade allvar med att den här typen av forskning framför allt ska bedrivas vid universiteten, varför inrättade man en ny forskande myndighet? Det är lätt att få intrycket att principfrågan om myndigheters roll är ointressant, så länge myndigheterna har rätt agenda.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den förvaltningspolitiska propositionen är regeringen kritisk till att myndigheter har uppdragsformuleringar av karaktären ”ha en opinionsbildande roll” ”verka för” eller ”vara pådrivande”. Det innebär rimligtvis att man måste se över myndighetsstrukturen och lägga ner eller förändra myndigheter vars huvudsakliga uppgift är att just ”vara pådrivande” inom sitt område.

    Ett exempel på en sådan myndighet är Energimyndigheten, som ska bidra till en mer effektiv energianvändning. Verksamheten bedrivs så gott som uteslutande genom opinionsbildning. Det kan handla om råd till fastighetsägare som vill minska sin energiförbrukning. Men också om att myndigheten på sin hemsida i reklamliknande texter argumenterar för att vi ska välja tågcharter på semestern.

    Bortsett från att det knappast är en myndighetsuppgift att argumentera för vissa produkter illustrerar det här problemet. Visst finns det skäl att diskutera flygets miljöpåverkan. Men då ska det ske på den politiska arenan, och handla om vilka lagar som ska stiftas eller vilka ekonomiska styrmedel som är relevanta, inte om reklam förklädd till myndighetsinformation.

    Även mer traditionella myndigheter har skaffat sig ett opinionsbildande förhållningssätt i sin verksamhet. När resten av samhället medialiseras måste även myndigheternas kommunikation anpassas, resonerar de.

    För att nå ut använder man sig av tillspetsade enkla budskap, som lätt riskerar att gå emot kravet på saklighet och opartiskhet.

    Vi ser två problem.

    Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.

    Effekten blir att tonvikten i debatten på vissa områden flyttas från partier, intresseorganisationer och enskilda debattörer till myndighetsföreträdare.

    Resultatet blir att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Politikernas uppgift förskjuts från att instruera myndigheterna om vilken politik som ska genomföras till att förankra den politik myndigheterna formulerat hos väljarna.

    Detta understryker behovet av tydligare gränser för myndigheternas kommunikation. Diskussionen om myndigheternas opinionsbildning är större än tanken på en socialdemokratisk hegemoni. I grunden handlar det om politikens roll och hur den svenska demokratin ska fungera i framtiden.

    SVEND DAHL

    statsvetare vid Stockholms universitet

    MARIA RANKKA

    vd Timbro

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X