Annons
Krönika

P J Anders Linder:Lägg krutet på entreprenörerna

Under strecket
Publicerad

SÖNDAGSKRÖNIKA

Vad skiljer en semestrande minister från andra medborgare på grönbete? Att döma av vittnesbörden i tidningsreportage och på internet är det inte så mycket. Man sitter inne i regnet och längtar ut, man ligger ute i solgasset och längtar in. Man äter glass. Man fikar. Man förrättar sina brännoffer vid det Weberska altaret.

Fast det är klart. Vid slöande i hängmattan är det fritt fram för icke-ministrar att filosofera om annat än förhandlingarna inför budgetpropositionen. Men det ämnet kommer ministrarna och deras förtrogna inte undan. Vi skriver fortfarande bara juli, men statens budget för 2013 ska vara spikad i början av september och augusti går snabbt. Innan man vet ordet av är det kräftskiva på Harpsund och Anders Borg ger besked om att det inte finns några pengar den här gången heller. Här handlar det om att förekomma eller förekommas.

Låt oss hoppas att rätt personer kommer på rätt taktik och når framgång, för det är angeläget att regeringen tar rätt sorts initiativ. Mycket kommer att kretsa kring jobben, men det finns många varianter av jobbpolitik och en del är mycket bättre än andra.

Annons
Annons

Jag påminner gärna om byråkratikännaren C. Northcote Parkinsons svenska lag: ”Sikta på välstånd, och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning, och du får allt annat än välstånd.”

Om ambitionen är att arbetslöshetssiffrorna ska bli snyggare så fort som möjligt blir det fokus på den del av ekonomin som politikerna förfogar över direkt, det vill säga den offentliga sektorn. Det blir arbetsmarknadspolitik och kommunpengar, och det blir stora volymer utbildning av varierande värde.

Alternativet är att satsa på näringspolitik i bred bemärkelse: att förbättra villkoren för att starta, driva och utveckla företag och ta fram nya varor och tjänster. Utbildning, omskolning och riktade insatser till utsatta grupper på arbetsmarknaden kan självfallet vara delar av ett sådant program, men perspektivet är annorlunda. Statens roll blir inte att skapa jobb utan att skapa en miljö där företag skapar värden och jobb. Det har nackdelen att vara mindre politiskt glamoröst, men det har fördelen att vara långsiktigt hållfast.

Behovet blir alltmer uppenbart. Efter en stark start har alliansregeringen tappat tempo i näringspolitiken. Enligt genomgången i Stefan Fölsters färska skrift
Sverige
har blivit en fet katt genomfördes 32 reformer av stor betydelse för företagsklimatet under perioden 2006–2010 men bara två under 2012 och ingen alls under 2011. Eller som entreprenören och investeraren Staffan Persson sammanfattade situationen i ett nätinlägg i veckan: ”Facit av Alliansens näringspolitik två år efter valet: sänkt restaurangmoms, slagit ihop Almi med Innovationsbron ... ja, sen var det inte mer.”

Annons
Annons

På några punkter ser det hyggligt lovande ut. Under Almedalsveckan drog Fredrik Reinfeldt en lans för ytterligare satsningar på infrastruktur, forskning och innovationer. Det är väl motiverat och tajmat. Samtidigt är det orealistiskt att staten skulle kunna kompensera fullt ut för att de stora koncernerna har dragit ned på forsknings- och utvecklingsarbetet i Sverige. Om vi vill se betydligt mer av FOU-satsningar i vårt land måste vi göra det attraktivare för företag att förlägga sin verksamhet hit.

Och i entreprenörskapsfrågorna är läget öppet och oklart. Näringsminister Annie Lööf vill till exempel ha ett riskkapitalavdrag, men hittills har Moderaterna mycket hellre talat om bolagsskatten. Ägar- och företagarbeskattningen har inte haft prioritet.

Fast nu har de fått ännu bättre skäl att tänka om. I Kapitalskatter och företagande – en högintressant expertrapport till Företagsskattekommittén – går Magnus Henrekson och Tino Sanandaji igenom forskningslitteraturen och finner en ny och stark betoning av att skattesystemet bör vara utformat så att det inte missgynnar entreprenörskap och investeringar i innovativa företag.

I tidigare modeller har forskarna ofta antagit att entreprenörskap och ägarstyrning saknar betydelse för företagens existens eller för var investeringar sker, och med så verklighetsfrämmande utgångspunkter blir slutsatserna måttligt relevanta när man ska utforma politiken.

Med nyare studiers mer mång-fasetterade och realistiska antaganden får man emellertid helt andra resultat. I blickfånget hamnar frågor som sänkt kapitalvinstskatt, mer gynnsam behandling av personaloptioner och bättre villkor för eget kapital relativt lånade pengar.

Nya och snabbväxande företag spelar en mycket stor roll för skapandet av värden och jobb, och ska man sätta in extra reformkrut någonstans är det här. Det parti som kan skapa tryck i frågan mellan nu och september gör inte bara sig självt utan Sverige en tjänst.

Vägen är lång att gå, men höstbudgeten kan bli första steget.

PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.
pj.anders.linder@svd.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons