Lägg inte ned fler tingsrätter Ta bort 18 årsgränsen för att köpa snus Beröva inte barnen deras barndom Medierna har brutit mot etiska regler Hänsyn borde tagits till att bilderna fanns

Under strecket
Publicerad
Annons

Riksdagen har visat sig ganska ovillig att lägga ner domstolar. Men trots detta har - mer eller mindre i smyg - många tingsrätter försvunnit genom sammanläggningar. Sålunda fanns 90 tingsrätter år 2001. Nu finns bara 72 kvar. Nedläggning av små tingsrätter har bland annat motiverats med att de har svårt att klara situationen om någon domare blir förhindrad att tjänstgöra.
Men vad som är särskilt oroande är att det nu ställs ytterligare besparingskrav och att det diskuteras att halvera antalet återstående tingsrätter. En motivering för detta är att varje domstol skulle bli så stor att viss specialisering underlättas. Och vidare föreslås att de allmänna domstolarna sammanslås med förvaltningsdomstolarna. Detta rimmar illa med talet om specialisering. De allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna har ju så olika ämnesområden att syssla med att en sammanslagning måste anses olämplig.
Många domstolschefer har funnit att de sparkrav som nu ställs på domstolarna framstår som helt orimliga.
Nu måste det
bli ett slut på ytterligare nedskärningar! Annars finns skäl att hysa oro för Sveriges framtid.
Ska verkligen snus ha åldersgränsen 18 år? Det tycker inte jag. Det finns inga konkreta bevis på att snus framkallar cancer. Men visst skadar det hälsan. Skadar hälsan gör även godis. Jag kan tänka mig att i längden skadar godis mer än snus gör.
Cigaretter har också åldersgräns på 18 år och det är ett helt korrekt beslut. Cigaretter framkallar cancer och lungsjukdomar med mera.
Man vet att fler och fler ungdomar använder olika nikotinpreparat. Är det då inte bättre att ungdomarna använder sig av en produkt som inte på långa vägar är lika skadlig som cigaretter? Om ungdomar som ändå kommer in i ett starkt nikotinbegär skulle snusa i stället för att röka skulle folkhälsan öka, samt sjukhuskostnaderna minska. Därför tycker jag man borde sänka åldersgränsen på snus.
Tack och åter tack, Erica Falkenström, för artikeln ”Småstjärnorna offrar barnen” i på Brännpunkt 22/9. Det du skrev var så rätt ur alla
synpunkter. Ska vi verkligen beröva barn deras barndom? Förr lekte barn, de spelade pjäser, ofta egna, de sjöng barnsånger på svenska, de använde sin egen fantasi. Nu hinner flickorna knappt börja skolan, förrän de ska se ut som tonåringar med smink och sexiga kläder.
Det är högst förvånansvärt, att inte feministernavförsöker påverka den här exploateringen av barn. Där kunde de ju verkligen göra en insats.
Vi har reagerat på vissa uppgifter i Lars Rydings kolumn, publicerad torsdagen den 25 september, där han tar upp medie- bevakningen av utrikesminister Anna Lindhs misstänkte mördare. Vi citerar:
”... Det paradoxala är att om medierna hade valt att publicera ”35-åringens” namn skulle mycket av det som meddelats om honom de senaste veckorna inte ha kunnat tryckas. Det är i skydd av anonymiseringen som medierna kunnat släp(p)a läsarna ända in i psykutredningen innersta vrå.”
Vi förstår dock inte vad han menar med ovanstående. Är det så att det är tack vare att medierna valt att inte publicera
”35-åringens” namn som de har kunnat skriva så utförligt om hans privatliv?
Vi anser att det strider mot de pressetiska reglerna. Under rubriken ”Var försiktig med namn” punkt 16 står det: ”Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör en identifiering möjlig”.
Detta talar totalt mot det han skrev. Vad menar Lars Ryding?
Ja, anonymiseringen gör att medierna tycker sig kunna skriva utförligare om en person. Resonemanget är, förenklat uttryckt, att den omskrivne inte kan klaga eftersom pressen inte berättat att det var just honom det handlade om. Men om namnet sätts ut kan han hävda att privatlivets helgd kränkts på ett sätt som inte motiveras av det så kallade allmän-intresset. Han kan då klaga hos Allmänhetens pressombudsman (PO) eller stämma tidningar för förtal.
Poängen i min kolumn var att eftersom namnet på ”35-åringen” fanns på nätet så borde medierna ta hänsyn till det och betrakta mannen som identifierad även om de
inte själva skrev ut namnet. Ett sådant synsätt skulle ha haft en återhållande effekt.

Karl Erik Rosén
Rickard Sundling
Britt Edman
Emelie De Geer, Disa Thornqvist, Marcus Mårdh, Klara Lundholm, Karin Lidegran och Hannah Andersson
Lars Ryding

Annons
Annons
Annons