Recension

Mitt medvetande. MemoarerLagercrantz på armlängds avstånd

I sina memoarer skriver Hugo Lagercrantz ödmjukt men distanserat om såväl sina enastående bedrifter inom pediatriken som sin adliga släkt med alla dess framgångsrika intellektuella män och bräckliga kvinnor. Jenny Maria Nilsson har läst.

Under strecket
Publicerad
Hugo Lagercrantz med sin pappa Rutger som hade vårdnaden om honom och hans syskon.

Hugo Lagercrantz med sin pappa Rutger som hade vårdnaden om honom och hans syskon.

Annons

Visst kan man avundas de som levde när själens existens ansågs självklar? Människan var av kropp och själ, något fanns bortom den köttsliga behållaren; något fint, magiskt och oförstörbart som rymde jaget. Men sanningen verkar vara att mitt jag (och ditt) kommer att brytas ner i takt med att våra hjärnor gör det.

Hjärnor är Hugo Lagercrantz angelägenhet: barns sådana. Hugo föddes 1945 in i den adliga, intellektuella och tokiga (förlåt, jag menar psykiskt sköra) släkten Lagercrantz och blev barnläkare. Här skriver hans memoarjag – för en människa har väl flera olika jag? – om arbets- och privatliv, om forskning (särskilt angående barns utveckling), om släkten (inte särskilt om dess mörker men det förefaller vara stort).

Annons
Annons
Annons