Recension

Lärarna. Om utövarna av en svår konsLagerbergs fokusering på lärarna är angelägen

Det är en välkommen och viktig bok, Hans Lagerbergs nya. Och mycket egensinnig. Den heter Lärarna. Om utövarna av en svår konst och beskrivs på omslagets baksida som den ”första moderna biografin över den svenska lärarkåren”. Det stämmer, men boken är så mycket mer: utbildningshistoria, debattskrift, självbiografi, essä, intervjubok, reportage och ibland också dokumentärroman. Ja, genreblandningen är både djärv och vild, men också funktionell och engagerande.

Under strecket
Publicerad
Annons

Ett viktigt nav i boken är författarens farfar, en djupt religiös folkskollärare av den gamla stammen. Med honom som fokus drar sedan Lagerberg ut trådarna framåt och bakåt i tiden. De avgörande reformerna diskuteras. De viktigaste pedagogiska nytänkarna dras in i samtalet. Olika skolformers uppkomst presenteras. Minnen från författarens egen lärargärning vävs in. En fråga ligger och gnager: Hur var jag egentligen själv som lärare? Gamla kolleger och vänner intervjuas. ­Ibland rådfrågas auktoriteter som John Dewey och Michel Foucault. Det (fiktiva?) mötet med den sistnämnde är underbart elakt och dråpligt.

Det är klart att det ibland blir lite väl tvära kast. Men överlag fungerar alltså Lagerbergs lekfulla och reflexiva berättarteknik utmärkt. Den fångar in läsaren och förmår koppla det individuella ödet till samhälle och historia på ett sätt som både är underhållande och mycket lärorikt.

Annons
Annons
Annons