Annons

Liv Strömquist tänker på sig självLäge för gapskratt när passion och ego krockar

Per Svensson som  vilsen Saint-Exupéry-prins. I bakgrunden sitter Eric Stern, Ana Gil de Melo Nascimento och Sanna Sundqvist.
Per Svensson som vilsen Saint-Exupéry-prins. I bakgrunden sitter Eric Stern, Ana Gil de Melo Nascimento och Sanna Sundqvist. Foto: Sören Vilks

Liv Strömquists serier blir återigen teater. Albumet ”Den rödaste rosen slår ut” omvandlas till vildsint och absurd revy på Dramaten. Ada Berger regisserar med säker hand en skildring av vår konsumistiska, kyliga tid.

Under strecket
Publicerad

Pe Svensson, Sanna Sundqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Lotta Tejle och Nina Dahn.

Foto: Sören Vilks

Liv Strömquist förstår världen genom att teckna den. Hennes bilder och texter glider liksom på snedden genom samtiden, frågar och problematiserar. Hon är en tydlig rabulist, och en mycket allmänbildad sådan. Talar med Tolstoj, till exempel. Hon har en relation till Sokrates, lord Byron, Eros och möjligen Gud. Vid förra Dramatenbesöket 2014 var hon inriktad på att tänka på publiken. Den här gången vill hon tala med sig själv, men då automatiskt också till den generation hon tillhör. Den grubblar mycket på relationer, särskilt hopplösa, men den tänka dessutom allt mer på Döden.

"Liv Strömquist tänker på sig själv" är en revyartad, lätt absurdistisk samtidsorientering. Grundläget är en värld som domineras av konsumism, så till den grad att den förtingligar allt från människovärden till känslor. Några nummer förhåller sig till en rad olika tv-program där det ska tävlas om "kärlek", om att bli den perfekta äktenskapspartnern men också produktioner där överdriven konsumtion och nyfattigdom blivit underhållning.

Annons
Annons
Annons