Annons

”Lågavlönade kvinnor måste få mer i kronor”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ser man till kvinnor och män med samma utbildning i samma yrke finns det knappt något löneskillnad idag. Problemet är istället en orimlig skillnad mellan kvinno- och mansdominerade yrken – och det måste motverkas, skriver fackförbunden inom 6F i en replik.

Under strecket
Publicerad

På SvD Debatt 27/5 talar sig Facken inom Industrin varma för jämställda löner och menar att industrinormeringen inte står i vägen för utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det gläder oss fackförbund inom 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – att industrifacken är tydliga i sin hållning och tänker kämpa för att motverka omotiverade löneskillnader mellan könen. Dessvärre har detta varit svårare att genomföra i verkligheten. Inför de samordningar som sker mellan LO-facken inför varje avtalsrörelse har vi inom 6F fått ta en hård fajt med våra fackliga industrikamrater för att få igenom satsningar på de lågavlönade LO-grupperna där kvinnor i huvudsak finns. I avtalsrörelsen 2016 sprack LO-samordningen eftersom industrifacken inte kunde ställa upp på låglönesatsningar.

Förra avtalsrörelsen lyckades vi enas om en modell där alla med lön under 24 000 kronor per månad skulle få löneökningar i kronor medan de över denna brytpunkt får procent. Denna metod för löneutjämning är något som vi inom 6F tror på. Men ska en utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män ske på riktigt måste denna brytpunkt höjas avsevärd inför nästa avtalsperiod. 6F anser att brytpunkten bör höjas till 28 000 kronor per månad så att alla de med månadslön under 28 000 kronor inte fortsätter halka efter de högavlönade grupperna. Anledningen till just denna lönenivå är att då fångas de stora kvinnodominerade grupperna inom offentlig sektor in i låglönesatsningen. Något som är nödvändigt för verklig löneutjämning.

Annons
Annons
Annons