Joakim Sonnegård:Lagarbete för en friskare värld

Vägen fram till smittkoppornas utrotande var lång och snårig. Framgången visar betydelsen av enskilda länders initiativförmåga för att driva på ett globalt samarbete, i kampen mot smittsamma sjukdomar liksom, i förlängningen, rörande klimatfrågan.

Publicerad
Fall av smittkoppor från 1941.

Fall av smittkoppor från 1941.

Foto: AP ARKIVBILD
Annons

Några dagar in i maj 1963 spred sig paniken i Stockholm: ett par fall av smittkoppor hade upptäckts. De insjuknade isolerades omgående på Sankt Görans sjukhus och tidningarna beskrev fallen och sjukdomen i krigsrubriker. Nyheten noterades även med oro i övriga Europa, och krismöten hölls i samtliga huvudstäder; kontinenten hade ju trott sig vara smittkoppsfri sedan 1953. Konsekvenserna av larmet lät inte vänta på sig: konferenser och affärsmöten inbokade till huvudstaden ställdes in; hotellen stod plötsligt tomma, och trafiken på Stockholms gator glesnade. Tidningarna bytte nu fokus och började rapportera om följderna för turistnäringen, som ett tu tre såg årets satsning gå om intet i takt med att bokföringen visade allt rödare siffror. Men någon epidemi bröt aldrig ut. Myndigheternas åtgärder begränsade effektivt virusets spridning: totalt insjuknade 27 personer och endast fyra av dem avled. Lugnet lade sig, och några veckor senare var hotellen i huvudstaden återigen fullbelagda.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons