Recension

My fair ladyLady utan klasskänsla

Under strecket
Publicerad
Annons

Gött mos! Önskar jag kunde säga det om Rikard Bergqvists nya version av My fair lady. Men det blir änna som ingenting av hans fiffiga idé att förflytta hela historien om Higgins, Eliza och Freddy till Göteborg.

Slutet är bäst. Eliza går inte och hämtar några tofflor, dem får professor Higgins hålla reda på själv. My fair lady, 1956 års musikalversion av George Bernard Shaws pjäs Pygmalion, följer förlagan till punkt och pricka utom i det påklistrade ”lyckliga slutet”, där kvinnan på amerikanskt 50-talsmaner sätts på plats.

Annons
Annons
Annons