X
Annons
X
Recension

Elektra Laddad Elektra med kvinnorna i centrum

All laddning finns kvar i Staffan Valdemar Holms uppsättning av "Elektra", där nu Iréne Theorin gör en exalterad tolkning av titelrollen, till synes totalt oberörd av dess vokala svårigheter.

Monika Mannerström Skog som Den förtrogna, Katarina Dalayman som Kytaimnestra, Maria Matyazova Milder som Släpberskan och Iréne Theorin som Elektra. Foto: Sara Strandlund

Efter mer än hundra år är Richard Strauss och Hugo von Hofmannsthals familjedrama ”Elektra” fortfarande modernare än det mesta som skrivits för operascenen. När Staffan Valdemar Holms iscensättning på Kungliga Operan från 2009 nu återkommer finns all laddning kvar. Med en scenbild som är avskalad ända in till benet driver Bente Lykke Møller sin sparsmakade estetik till dess yttersta konsekvens. Spelplatsen är bara en smal remsa längst fram på scenen, röda väggar reser sig mot taket likt en ridå med en smal springa; texten talar om purpurtält som ångar av blod. Allt är koncentrerat kring ett psykoanalytiskt färgat drama med tre kvinnor i centrum.

Katarina Dalayman, som vid premiären gjorde en magnifikt vildsint Elektra, har nu vuxit in i Klytaimnestras roll och blivit sin egen mamma. Vällustigt låter hon de allra varmaste, djupa toner rulla fram i ett mezzoporträtt fullt av komplexitet.

Monika Mannerström Skog som Den förtrogna, Katarina Dalayman som Kytaimnestra, Maria Matyazova Milder som Släpberskan och Iréne Theorin som Elektra.

Foto: Sara Strandlund Bild 1 av 2

Iréne Theorin som Elektra och Cornelia Beskow som Chrysothemis.

Foto: Sara Strandlund Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X