Annons
X
Annons
X

Kim Salomon: Laboratoriernas egen megastjärna

Marie Curie var en av sin tids stora celebriteter, trots att hon var vetenskapsman. En ny bok undersöker hur hennes stjärnstatus växte i ljuset av Nobelpris och privatskvaller, men också tack vare Curies eget varumärkesbyggande.

Kändisparet Curie porträtterade i Vanity Fair, december 1904. I samtiden framställdes Marie ofta felaktigt som Pierres högra hand.
Kändisparet Curie porträtterade i Vanity Fair, december 1904. I samtiden framställdes Marie ofta felaktigt som Pierres högra hand. Foto: Oxford Science Archive / AOP

Kändiskulturen har sina egna spelregler, vare sig det handlar om kungligheter, storföretagare, sportstjärnor, popartister, politiker eller filmstjärnor. Det är sällan yrkesroll eller börd i sig som ger stjärnstatus utan snarare kringaktiviteter som tv-framträdanden, intervjuer och arketypiska berättelser om privatliv. I ytans sceneri finns dessutom en svåröverskådlig egendynamik. Rubriker i veckotidningar betyder medverkan i tv:s frågeprogram, eller omvänt, och stjärnkulten är i rullning.  

Medieindustrin spelar förstås en avgörande roll i produktionen och marknadsföringen av kändisar. Den enskildas kropp, personlighet och egenskaper formas, omstöps eller manipuleras och resultatet blir glamour och stjärnglans. Tillvägagångssättet är välkänt och konceptet har provats ut under årtionden. Alla kategorier av människor är förstås inte lika enkla att förvandla till celebriteter. Intellektuella och vetenskapsmän passar sällan in i kändismallen, även om personer som Jean-Paul Sartre och Albert Einstein utgör undantag. Få begriper relativitetsteorin, men de flesta vet hur upphovsmannen ser ut.

Nobelpris kan också fungera som entrébiljett till celebritetsfären. Det är en av utgångspunkterna för den svenska kulturforskaren Eva Hemmungs Wirtén i boken ”Making Marie Curie. Intellectual property & celebrity culture in an age of information” (The University of Chicago Press, 223 s). Marie Curie föddes i Polen 1867. Efter skolgång i Warszawa följde studier vid Sorbonne och forskarkarriär. Tillsammans med sin man Pierre Curie upptäckte hon polonium och radium, vilket gav dem båda Nobelpriset i fysik 1903. Maken omkom några år senare vid en olycka och hon efterträdde honom som professor i Sorbonne. 1911 fick Marie Curie Nobelpriset i kemi för sina undersökningar av radioaktiva grundämnen.

Annons
X

Två Nobelpris betyder förvisso gräddfil in i kändisvärlden. Men enligt Hemmungs Wirtén är förklaringen till att Curie blev fixstjärna även ett slags marknadsföring. Skickligt och detaljskarpt gör hon en rad nedslag i Nobelpristagarens livsbana utifrån laboratorieanteckningar, tidningsartiklar, brev och biografier, för att visa hur kändisskapet tog form och stärktes av berättelser och kulturella konstruktioner. Det var dessutom en tid när tryckta medier expanderade och skapade utrymme för kändisjournalistik. Ambitionen i boken är på inget sätt att förringa Marie Curie, som utan tvekan framstår som en av 1900-talets stora vetenskapsmän. Likväl vittnar karriären om att det kanske inte räcker till med vetenskapliga stordåd för berömmelse och stjärnstatus.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    För att begripliggöra Marie Curies rang som celebritet utgör 1911 ett nyckelår, enligt Hemmungs Wirtén. Det beror emellertid inte bara på framgången med ett andra Nobelpris utan även på misslyckanden. Trots utmärkelsen blev hon inte invald i Franska vetenskapsakademin, vilket resulterade i omfattande skriverier. Majoriteten av medlemmarna ansåg att kvinnor var olämpliga som ledamöter. Kön ställdes mot kompetens och Curie blev symbol för en ny tid, även om det skulle dröja ytterligare nästan 70 år innan den första kvinnan släpptes in i akademin.

    1911 avslöjades också hennes relation till den gifta kollegan Paul Langevin. Curie definierade illasinnade rykten som förtal av vetenskapen, inte av henne som kvinna, och framhöll sin roll som vetenskapsman. Curies självständiga agerande utamande samtida könsrollstänkande. Tidningarna publicerade privata brev i vilka Curie varnade älskaren för att göra sin fru gravid. Franska nationalister betraktade varningen som landsförräderi. Stagnerande födelsetal uppfattades som ett hot mot den franska nationalstaten eftersom den brittiska och tyska befolkningen växte. Samtidigt anklagades kärleksförhållandet för att vara ofranskt, vilket många tog för självklart i perspektivet av hennes polska bakgrund.

    I kärleksaffärens mediala kölvatten följde ärekränkningar och förolämpningar som i sin tur resulterade i flera dueller. I dagens perspektiv framstår dueller förstås som ett otidsenligt sätt att lösa konflikter. Men i samtiden var de populära och framåt första världskriget allt vanligare. I en tid av modernitet och snabb förändring fungerade de som länk till det förflutna.

    De duellerande var framför allt journalister. Således utmanade Gustave Téry Pierre Mortier på duell därför att han hade kritiserat Térys beslut att publicera Curies brev. Den som söker tidsstämning eller vill se hur det gick kan navigera på Youtube.

    En av Hemmungs Wirténs poänger är att Marie Curie själv var aktiv i sitt varumärkesbygge och väl medveten om regins betydelse. När amerikanska kvinnor anordnade en insamling för att hedra Curie var det hennes egen idé att presenten skulle vara ett gram radium (värt 100 000 dollar). Kring det radioaktiva grundämnet fanns ett mytiskt skimmer som pengar saknade. På ett symboliskt plan var det samtidigt viktigt för Curie att gåvan hade ett vetenskapligt ändamål och att den var till henne, inte till universitetet.

    Varumärkesbyggandet och mytbildningen upphörde inte med Marie Curies död 1934. Dottern Eve Curies biografi ”Madame Curie” (1937) har också bidraget till att forma bilden av den tvåfaldiga Nobelpristagaren. Boken fick stor spridning, översattes till mer än 20 språk, och utgjorde underlag för filmen med samma namn. Genren var hagiografins och rörde sig i gränslandet mellan vetenskap och biografi.

    Dottern sätter bland annat föräldrarnas vetenskapliga anteckningsböcker i ett nytt sammanhang. Böckerna är tekniska till sin karaktär och innehåller utkast, klotter, formler och redovisningar av omständliga laboratorieförsök. Men det är svårt att urskilja vem som skrivit vad och hon ser dem därför som en produkt av föräldrarnas äktenskap. På detta sätt blir anteckningsböckerna ett mytiskt minnesmärke över en kärlek som skapade världsledande forskning.

    **Paret Curies beslut att **inte söka patent för radium tillrättaläggs i biografin och reduceras till fem minuters samtal en söndagsmorgon. Beslutet framstår enligt Wirtén inte bara som okomplicerat och alldagligt, utan också som altruistiskt, vilket det inte nödvändigtvis var. Ett patent hade utan tvekan gjort det möjligt för paret Curie att få kontroll över radium, men det hade stått i strid med vetenskapssamfundets öppenhetsideal. Enligt samtidens uppfattning satte vetenskapsmannen som patenterade en upptäckt sin integritet på spel. Samtidigt kan tanken på ensamrätt inte ha varit främmande eftersom Pierre Curie tidigare tagit patent på instrument och därmed garanterat familjen en extra inkomst.

    Att de avstod kan möjligen ses i perspektivet av att Marie Curie, i likhet med andra gifta franska kvinnor i sin samtid, inte hade rätt att äga eller kontrollera sin egendom. Alla pengar som hon fick – lön, stipendier, Nobelpris – tillföll maken.

    Även vetenskapligt uppfattades Marie Curie som underordnad sin man. Så länge Pierre Curie levde betraktades hon av många som hans högra hand. Maken framstod som den banbrytande innovatören, hon som den kompetenta assistenten. Äktenskapet definierade henne därmed inte bara lagligt utan också vetenskapligt eller rättare sagt karriärmässigt. Makens död ändrade självklart bilden. Nu handlade det inte längre om ett internationellt berömt par – Marie Curie stod på egna ben.  

    Dagens bild av Marie Curie präglas förstås av samtida föreställningar. Blicken i backspegeln styrs av vår egen tids normer och värderingar. Dåtid och nutid är som kommunicerande kärl. Det förflutna tar form i nuet och blir begripligt utifrån nuets måttstock. Enligt Hemmungs Wirtén är det förflutna följaktligen intressant för att begripliggöra det samtida eller rättare sagt för att förklara hur och varför vi lever som vi gör. Historieskrivningen fungerar kort sagt som en sorts samtidsspaning.

    Syftet med ”Making Marie Curie” är därför att ställa sig mitt i nuets skeende. I perspektivet av vår tids krav på digital öppenhet vill Hemmungs Wirtén bland annat synliggöra upphovsrättens och patentens betydelse inom det vetenskapliga fältet. Det är emellertid framför allt med en skickligt genomförd analys av celebritetskulturens betydelse i formandet och skapandet av vetenskapsmannen som bilden av nutiden skärps. Skillnaden mellan vår narcissistiska tid och Curies tid är inte nödvändigtvis avgrundsdjup. Vi kan känna igen dagens poplärkultur även i dåtidens medielogik och strategier för att skapa kändisskap.

    Marie Curie är förvisso inkapslad i tiden och historien. Men verkningshistorien vittnar om att hennes symbolvärde har stärkts. 1995 flyttades paret Curie från en anspråkslös gravplats och placerades i Panthéon. Hon blev därmed den första kvinnan som gravsattes bland de stora franska ikonerna, vilket i sin tur innebar en uppgradering i det kollektiva minnet, kanonisering och införlivande i det nationella franska projektet.

    I dag fungerar Marie Curie bland annat som vetenskapligt varumärke för ett av de mer prestigefulla europeiska forskningsprogrammen. Curie är också namnet på det svenska Vetenskapsrådets nättidning. Namnet är förvisso könsneutralt, men frågan är om det i dag inte främst är Marie Curie som man associerar till. I historiens perspektiv är det hon som tonar fram som den största.

    Kim Salomon är professor i historia vid Lunds
    universitet.

    Nobelpriset blev medialt med Pierre och Marie | SvD svd.se
    Annons

    Kändisparet Curie porträtterade i Vanity Fair, december 1904. I samtiden framställdes Marie ofta felaktigt som Pierres högra hand.

    Foto: Oxford Science Archive / AOP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X