Annons

L: Paradox präglar SD:s kulturpolitik

SD-ledaren Jimmie Åkesson och partiets kulturpolitiska talesperson Aron Emilsson, till höger.
SD-ledaren Jimmie Åkesson och partiets kulturpolitiska talesperson Aron Emilsson, till höger. Foto: Pontus Orre/Aftonbladet/TT

Provokativ konst är i SD:s retorik bara acceptabel om den provocerar andra än dem själva, skriver tre L-politiker.

Under strecket
Publicerad

Sverigedemokraterna är ett parti i medvind. På kort tid har partiet enligt opinionsundersökningar etablerat sig som ett av Sveriges största. I sin iver att etablera ett konservativt block i svensk politik intar Sverigedemokraterna nya ståndpunkter i en del frågor, nu senast i abortfrågan under landsdagarna 2019 i Örebro. Men på sina idémässiga kärnpunkter viker man inte: främlingsfobin – och kulturpolitiken. Synen på kultur förblir uppenbart helt central och djupt ideologiskt förankrad.

Kan mer styrning och kontroll göra kulturen mindre politisk, mer fri? För oss liberaler låter det som extremt nyspråk, men det är denna paradox som präglar Sverigedemokraternas kulturpolitiska ambitioner. Partiet säger att de vill ha fri konst men andemening och mål är den direkt motsatta – det vill säga mer politisering och mindre frihet. På område efter område – i riksdag, regioner och kommuner – föreslår de mer styrning och mindre frihet.

Annons
Annons
Annons