SvD Perfect Guide
Krönika

Victor Johansson:Katarina kyrkogård är en elitens viloplats

Victor Johansson
Foto: Alamy
Text: Victor Johansson - 31 mars 2021
Annons

Vår sociala status följer oss i döden. Den som passerar Katarina kyrkogård på Södermalm märker att den självförverkligande individualistens strävan efter position och pengar inte upphör vid gravsättning: det tycks vara där den manifesteras. I prydliga rader har kändisarna fått sina alldeles egna platser och – som en spegling av konkurrenssamhället – placerats efter status i livet. Den finaste börjar med Tomas Tranströmer och rymmer i tät följd namn som Sara Danius och P.O. Enquist. En bit bort löper en kändislänga med nästan samma prestige: Gösta Ekman, Cornelis Vreeswijk och Anna Lindh. Så där fortsätter det. Författare, skådespelare, musiker. Personer utvalda utifrån prestation i karriären, position i det sociala. Det finns något tvivelaktigt över kyrkans sätt att singla ut invånare. Det smakfulla vore att placera en busschaufför eller undersköterska mellan poeterna och aktriserna.

Jag läser Joris-Karl Huysmans roman Mot strömmen (À rebours, 1884) och finner en bundsförvant. För den franska författaren var det inte så mycket som kyrkans makt som försök till folklighet som provocerade. Den frispråkiga ateisten upprördes över att kommersen intagit klostren, att marknadskrafterna styrde religionen. Det var brist på autenticitet som väckte föraktet. Särskilt upprörd var han över att nattvardsvinet
spätts ut och att oblaten inte längre bakades med traditionellt vete: ”Gud vägrar låta sig manifesteras i potatismjöl”.