Annons
X
Annons
X

Kyrkan stöps om i tysthet

Kyrkomötet är på väg att avskaffa samfälligheterna. Följderna för berörda församlingar är omvälvande, då de blir av med sitt självstyre, skriver Lars B Stenström, Kjell Kallenberg, Annika Borg och Yngve Kalin.

Kyrkan struktureras om utan större hänsyn till teologi, den pastorala uppgiften eller den lokala gemenskapens behov och betydelse, skriver författarna.

Kyrkan struktureras om utan större hänsyn till teologi, den pastorala uppgiften eller den lokala gemenskapens behov och betydelse, skriver författarna. Foto: TOMAS ONEBORG

BRÄNNPUNKT | SVENSKA KYRKAN

I en kyrka ska de lokala besluten ligga på lägsta möjliga nivå, det vill säga i församlingen.

Svenska kyrkan är på väg att stöpas om. Det blir dramatiska omvälvningar och de sker utan att medierna verkar ha lagt märke till det. Kyrkomötet är på väg att avskaffa samfälligheterna, den ekonomiska samverkan som församlingar i många städer använt sig av. Samfälligheterna ska omvandlas till pastorat, en stor administrativ enhet. Det låter inte så märkvärdigt, men följderna för berörda församlingar är omvälvande, då de blir av med sitt självstyre.

En församling ska fira söndagliga (eller veckovisa) gudstjänster och ska ha ett invigt kyrkorum. I församlingen ska människor ta ansvar för arbetet och ha förtroendeuppdrag. Dessutom ska det finnas ett kyrkoråd och en kyrkoherde och en församlingsinstruktion. Lyfter man dessa församlingens kännetecken till en högre nivå, där man koncentrerar makten, blir det till slut så att församlingen upphör. Endast genom att omdefiniera vad en församling är blir det möjligt att hävda dess fortbestånd i de nya pastoraten.

För att få ihop den nya modellen avskaffar man församlingarnas kyrkoherdar och kyrkoråd. I stället får pastoratet en kyrkoherde, ett kyrkoråd och ett kyrkofullmäktige. I Örebro innebär det till exempel att sju kyrkoherdar blir en, åtta kyrkoråd blir ett. Att rollerna därmed förändras är självklart. Den kommande kyrkoherden blir direktör och administratör och kontaktytorna mot församlingsborna minskar påtagligt.

Annons
X

Nu kan man tycka att detta är kyrkans ensak. Men Svenska kyrkan är en organisation med långt över sex miljoner medlemmar, den är rikstäckande och en del av det svenska samhället. Det som händer i kyrkan är därför av betydelse för långt fler än de som är aktiva eller anställda.

Förändringarna ställer också frågan om hur demokratin i kyrkan kommer se ut i framtiden. I dag är församlingarna valkretsar, vilket betyder att varje församling har garanterade platser i fullmäktige och att kyrkorådet består av församlingsbor. I framtiden, när pastoratet blir valkrets, kan vissa församlingar hamna helt utanför beslutsapparaten.

Dessutom får församlingarna inte längre välja sina företrädare. Ett mindre församlingsråd kommer att utses ovan ifrån av pastoratet. Till församlingsrådet kan fullmäktige välja vem de vill från hela pastoratet. För att göra förändringarna mera lockande sägs att man kan delegera ner befogenheter. I klartext: Församlingarna får alltså låna några av de befogenheter de själva tidigare hade.

Svenska kyrkan har gång på gång med kraft hävdat att församlingarna är den grundläggande enheten. Kyrkan byggs underifrån – i och av församlingarna – och lever som en gemenskap runt ordet och sakramenten. Förhållandet har märkts genom att församlingarna förfogat över uppgiften att fira gudstjänst, undervisa, bedriva diakoni och mission.

När förvaltningsområdet, pastoratet, görs till det primära pastorala området går organisation före innehåll. Pastoratet övertar den grundläggande uppgiften och förfogar över instruktionen som ska vägleda arbetet. De avlövade församlingarna blir en återspegling av pastoratet.

Kyrkan struktureras alltså om utan större hänsyn till teologi, den pastorala uppgiften eller den lokala gemenskapens behov och betydelse. Förslagen bygger säkert på god vilja. Detta är ett försök att rusta Svenska kyrkan inför kommande förändringar, att möta ytterligare medlemstapp och sämre ekonomiska villkor. Diagnosen är ganska rimlig – men det är fel medicin.

Andra vägar borde prövas. Man kan stärka församlingarnas självstyre och utveckla modeller för att ge den lokala gemenskapen hjälp med det som kräver ekonomisk och juridisk och annan speciell sakkunskap. Stiften eller kontrakten kan få bygga sådana stödfunktioner till exempel för personal och fastighetsförvaltning. En annan väg är att utveckla partiella samfälligheter.

Att kyrkomötet fått fram just detta förslag kan möjligen förklaras av att storpastoratsmodellen tillgodoser partiernas och kyrkopolitikernas vilja till koncentration, kontroll och rationellt styre. Kyrkan omvandlas efter modeller från samhället i stort och lämnar inget utrymme för kyrkans bärande principer.

I en kyrka ska de lokala besluten ligga på lägsta möjliga nivå, det vill säga i församlingen. Där får människor möjlighet att växa med uppgiften genom att ta ansvar i det allmänna prästadömet, i kyrkans gudstjänst och liv, både som skapande subjekt och förvaltare. Därför menar vi att kyrkomötet bör avvisa, eller åtminstone grundligt omarbeta, förslagen från utredningen med det missvisande namnet Närhet och samverkan.

LARS B STENSTRÖM

Örebro, kontraktsprost, fd chefredaktör för Kyrkans Tidning

KJELL KALLENBERG

Örebro, teol. doktor, professor, prost

ANNIKA BORG

Stockholm, teol. doktor, präst och skribent

YNGVE KALIN

Hyssna, präst, fd vice ordförande i Svenska kyrkans förvaltningsdelegation

Annons
Annons
X

Kyrkan struktureras om utan större hänsyn till teologi, den pastorala uppgiften eller den lokala gemenskapens behov och betydelse, skriver författarna.

Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X