Annons
Recension

Så länge jag minnsKvinnoskildring utan färg och blod

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Litteraturen flödar inte över av böcker med 82-åriga kvinnor i huvudrollen; kvinnor som dessutom är övertygade om att mannen de såg på Hemköp är deras stora kärlek, som inte åldrats en dag på dryga 50 år. Det låter som om upplägget lätt skulle kunna bli en fars, med desperat äldre kvinna jagande förskräckt yngre man, men Petra Holsts andra roman, ”Så länge jag minns”, tar huvudpersonens minnen och upplevelser på största allvar.

Ramberättelsen skildrar den nyblivna änkan Signe och hennes odramatiska pensionärstillvaro, där trötthet och krämpor är oundvikliga, men huvudet är klart och minnet intakt. Hon dricker söndagskaffe med bästa vännen Hjördis, funderar över den döde maken Axel, för ansträngda telefonsamtal med dottern och saknar barnbarnet som flyttat till USA. Men när den unge mannen på Hemköp inte bara liknar Fabian, konstnären som var hennes första och största kärlek, utan uppenbarligen är Fabian, tar det invanda livet nya vägar.

Annons
Annons
Annons