Skydda enskilda män går före andras säkerhet
Att en kvinna blir sönderslagen ska leda till ilska och drastisk samhällsförändring. Svenska journalister och jurister bör visa mer ödmjukhet och mindre arrogans inför vad som faktiskt är ett sunt uttryck för demokrati och yttrandefrihet i vår tid: att kvinnor blir ursinniga, och engagerar sig där de kan.
Josefin Nilsson och Annelie Roswall i melodifestivalen 2008. Dokumentären om Ainbuskstjärnans Josefin Nilsson bortgång gav nytt liv åt metoo-debatten i Sverige.
SVT-dokumentären om Josefin Nilsson upprörde. Men att hennes ex-pojkvän dömts för misshandel var inget hinder för fortsatt yrkesverksamhet som offentligt uppburen skådespelare.
Det var meningen att metoo skulle vara ett avslutat kapitel i Sverige. Trots att tiotusentals kvinnor hade vittnat om sexuella trakasserier och övergrepp fick inga namn nämnas. Anonyma anklagelser mot anonyma män skulle räcka. Sedan var tanken att allt skulle bli annorlunda.
I de ytterst få fall där män förlorade jobbet, efter att ha pekats ut med namn av ett flertal kvinnor, beskrevs det gärna som regelrätta katastrofer – för männen. Dessa olycksaligheter hade oftast orsakats av en undermålig press och hysteriska, oregerliga kvinnor som vägrade låta sig tystas. Sådant fick inte förekomma i Sverige. Skönt då att dessa var undantagsfall och att ordningen snabbt kunde återställas.