X
Annons
X
Recension

Beskyddarna Kvinnorna tar makten när männen fastnar i kriget

Att se "Beskyddarna" är som att kliva in i en mustig men ordknapp tavla: en tidlös fresk målad i dova färger över ett liv i kamp mot, men även i samklang med, naturen. Det är en film som kräver tålamod.

Iris Bry som Francine i ”Beskyddarna”. Foto: Triart
Läs mer om Veckans biofilmer

Man skulle kunna vända på titeln på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs bok "Kriget har inget kvinnligt ansikte" till "Krigets kvinnliga ansikte" som beskrivning på Xavier Beauvois nya film. Aleksijevitjs bok handlar om de många kvinnor som stred i den sovjetiska armén under andra världskriget. Beauvois film skildrar hur kvinnorna tog över jordbruket när deras män försvann i skyttegravarna under första världskriget. Kvinnorna som beskyddare av livet och återväxten medan männen sköt ihjäl varandra.

Änkan Hortense, spelad av den imponerande Nathalie Baye, leder rakryggat arbetet på gården i den fiktiva byn Paradier sedan både hennes två söner och mannen till dottern Solange (Laura Smet) har inkallats. Men hon behöver hjälp. Då inga drängar finns att tillgå anställs pigan Francine, som föregås av idel lovord för sin arbetskapacitet och noggrannhet. Och Francine, spelad av den vackert rödhåriga nykomlingen Iris Bry, lever upp till förväntningarna. När hon kliver in på scenen bryter för första gången musik ut i filmen. Dessutom kan hon sjunga. Arbetet på gården som utförs av idel kvinnor går som en dans, om än tungfotad. Man plöjer, sår, tröskar. Hortense är mer än nöjd med Francine som aldrig räds att ta i.

Iris Bry som Francine i ”Beskyddarna”.

Foto: Triart Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X